WoBWorld

Jag pressar in mig själv i min bur. Som för att bli verkligt fri. Ingenting är viktigare än att sitta där inne och titta på världens alla hjul som snurrar. Låta tiden rinna iväg och veta att jag är den som styr över dess flöde. Helt enkelt genom att sluta försöka styra, genom att släpp all kon(s)troll.

Allt det förunderliga slår mig smeksamt och kärleksfullt på kinden. När jag rycker till skrattar det porlande och jag kan bara se dess storhet. I dagar som alla är fredag eller lördag eller första dagen efter den första dagen på semestern lever jag i iver. För att hugga mitt namn i sten och mitt huvud i alla världens väggar.