Dags att skutta lite

Vilken tur att man har skaffat vakthund. När jag vaknade idag fann jag att Kita, hunden, hade oskadligjort en ytterst farlig inkräktare. Tänk, här låg jag och sov och visste inte om att jag hotades av denna sabotör. Men Kita hade mycket modigt dödat... en toapappersrulle.

Papper överallt. Det tog ett tag att identifiera vad i hela fridens namn det var, allt det där vältuggade pappret. När jag fann svaret kunde jag inte annat än skratta åt eländet. Hoppas hon inte får ont i magen nu bara. Papper räknas väl kanske inte till den föda som ger mest näring och vitaminer.

I övrigt mår jag toppen. Gårdagens förkylning har gett med sig och kvar är bara lite ont i halsen och en irriterande hosta. Men feber och huvudvärk och frossa lyser med sin frånvaro och ingen annan än jag kan vara så nöjd som jag är över det.

I går sov jag mest. Förutom några snabba korta promenader med hunden så sov jag och sov och sov. Så det var inte svårt att vakna vid 7 och hoppa ur sängen med ett leende. Men innan jag sov igår så satt jag och började med att göra min lyrik färdigt för att skickas in till diverse förlag. Jag har kommit fram till att det faktiskt är korkat att inte försöka. Det värsta som kan hända är ju att man blir refuserad. Så jag satt där och gjorde radbrytningar och kollade stavning och blev alldeles slut i knoppen.

Det där gjorde mig lite smådeppad. Jag har ärligt talat inte gjort något som kan betecknas som "tråkigt" på flera år. Inte någon längre stund. Så jag trodde nog att jag kommit längre i mitt tillfrisknande men det var inte mycket jag hann göra innan jag blev alldeles trött och virrig. Att koncentera sig på tråkiga saker är helt enkelt något som jag inte klarar av än. Hur jag ska kunna börja jobba om ett år vet jag inte. Mycket av det man gör på ett jobb, vilket som helst, är ju faktiskt sådant som är rätt så enehenda. Man kan ju liksom inte begära att allt ska vara kul.

Men, det var ett bra test. Jag ska forstätta med manuset och se om jag kan finna sätt att kunna göra det utan att bli helt slut efter bara en kvart. Men igår gick det som sagt inte så bra. Jag blev helt snurrig, kunde inte tänka riktigt, det blev liksom kortslutning. Det där med att köra slut på sig under många år tar väl många år att återhämta sig från med kan jag tro.

Jajaj, det blir väl bra med det där kan jag tro. Nu är det i alla fall dags för lite kaffe och sedan ska jag ut med hunden, ut i det där tydligen jättekonstiga vädret som vi har just nu. Konstigt i alla fall för SJ och liknande företag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback