Där kylan inte når mig

Det var väldigt vad tiden och livet och lusten rullar på. Allt är mörkt och allt är svart och kallt och återigen mörkt. Men någonstans inom mig gryr en tanke på saker som gör mig glad. Som att sitta i min morgonrock här i mitt vardagsrum och bara vara. En del tar på dig mysbyxor (fan vilket vidrigt ord och ännu vidrigare plagg) själv ikläder jag mig min morgonrock när lusten att "mysa" tar över.

Ute är det lika vintrigt som det varit den sista tiden. Rena vintern. Fast återigen, jag gillar det. Ska det vara vinter ska det vara snö och kallt och lukta rent. För allt det smutsiga ser man inte längre. Det ligger begravt under de vita vidderna och gott så.

Kanske skulle man göra något att äta? Nä, det får vara. Men en kopp kaffe skulle smaka gott. Så det för jag väl ordna då. Vad allt gör man inte för att ha det bra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback