Mellan andetagen
Nope. Dagen är inte i min famn än. Den undslipper mig. Som att fånga en solstråle med händerna. Det gör sig inte. Kanske kan jag dricka kaffe så att jag får puls, kanske kan jag röka mig i kapp. Troligen blir det en sådan dag som jag inte kommer att komma ihåg ens i morgon.
För så är ju livet. Egentligen är det förbannats hemskt. Att man inte kommer ihåg de allra flesta dagarna. De bara passerar och lämnar ännu ett grått hår i tinningen, en fåra i pannan. Inget att hänga upp sin existens på. Inget som gör att man vaknar och känner att man känner igen sig från gårdagen. Jag uppfinner mig själv varje morgon. Hur ska man annars göra?
Men det är väl mitt egna ansvar att göra mitt liv meningsfullt. Så jag duschar, klär på mig och låtsas vara vuxen ännu en dag. Egentligen är jag bara en kåt 14-åring som inte känner något till om livet. Men jag ljuger så bra. För dig och för mig. Så är min bok. En lögn.
Nä, dags att dricka kaffe.
För så är ju livet. Egentligen är det förbannats hemskt. Att man inte kommer ihåg de allra flesta dagarna. De bara passerar och lämnar ännu ett grått hår i tinningen, en fåra i pannan. Inget att hänga upp sin existens på. Inget som gör att man vaknar och känner att man känner igen sig från gårdagen. Jag uppfinner mig själv varje morgon. Hur ska man annars göra?
Men det är väl mitt egna ansvar att göra mitt liv meningsfullt. Så jag duschar, klär på mig och låtsas vara vuxen ännu en dag. Egentligen är jag bara en kåt 14-åring som inte känner något till om livet. Men jag ljuger så bra. För dig och för mig. Så är min bok. En lögn.
Nä, dags att dricka kaffe.
Kommentarer
Trackback