Ditt ansvar tar du?

Så han går bredvid dig. Bakom dig. Ibland i dig. Han som du lutar dig mot. Han som är någon annan. Eller kanske är det en hon. Men det är inte du. För du tror inte på dig själv. Så allt du vet är att någon annan ska göra det. En gud eller en filmstjärna eller populärmusiker eller politiker. Så längre du själv slipper. För du har fullt upp med ditt eget liv. Någon annan ska ta ansvar för det som händer. För dina pengar, för din tid, för ditt liv. Även om du har fullt upp med det så vill du inte veta av det.

En annan religion, en annan politik. Ett annat liv. Bara du slipper. För du har ju fullt upp. Så någon annan tar hand om ditt barn, någon annat tar hand om ditt ansvar. Någon annan men inte du. Alla andra undslipper sitt ansvar, men du tar ju ditt. Fast du ljuger ju en smula för dig själv. Men det ansvaret, för den lögnen, får någon annan ta.

Så du jobbar. För det fyller dig. Ditt barn tar din fru eller din man eller staten hand om. Din mor dör sakta någonstans, dit där du går en gång i kvartalet för att lämna pengar och en ny tröja. Sen jobbar du lite mer.

Men vad händer när du är slut? När pensionen kommer? Lever du då eller är du död redan första dagen? Kanske ska du börja gå med stavar. Kanske dansa. Eller börja flörta med folk på nätet och lova att du kan din sak. En snuskgubbe är bara gubbe om han är man. En snuskgumma är väl söt? Ingen vill ha henne men nog är hon söt?

Så du arbetar. För så är du skapt. Men allt annat tar någon annan hand om. Inte för att du tycker att någon ska ta hand om något för du tror på eget ansvar. Förutom ditt egna. Ditt ansvar handlar om dig och andra får väl ta sitt. Även dina barn verkar det som. Eller din fru. Men inte du. Inte med de pengar du drar in till familjen. Du betalar ju semestern i Thailand. Vad betalar barnen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback