Lördagen efter fredag

Lördag och livet är som en seg bäck full med bråte och avfall. Inget som porlar utan snarare trögt flyter förbi. Jag har sovit länge för jag ville det. Kanske var det dumt, jag vet inte. Drömde märkliga drömmar, färger och former som rusade förbi innanför ögonlocken. En hög ton i huvudet när jag vaknade, känslan av snar undergång. Men det är bättre nu. Jag mår förbaskat bra faktiskt. Men är så trött så trött.

Solen skiner skoningslöst där ute. Kallar och pockar på mig. Säger åt mig att jag borde vara ute, inte inne i värmen. Det skiter jag i. Trivseln här inne är alldeles för stor för att jag ska lyssna till en så primitiv signal. Men ändå kommer jag snart att stiga ut i världen. Sätta mig på den där bussen som jag så ofta sitter på och åka in till staden. Endast för att ha något att göra så att jag sedan kan sätta mig med gott samvete och veta att dagen inte varit helt tom och tyst.

Igår städade jag allt. Hela lägenheten doftade såpa och färsk svett. Vädrade ut alla ångestångor och cigarettrök. Idag ska jag inte göra något sådant. Bara njuta av livet, så som nu livet ser ut. Kanske kommer jag renbädda sängen, jag vet inte. Det är liksom hela grejen. Att inte veta. Ta saker som de faller sig. Inte för att det finns något schema.

Steg ett är väl att hamna under det varma vattnet i duchen kan jag tänka. Det är förbaskat lätt att fastna där. Bara stå och blunda samtidigt som hett, rykande vatten faller hårt på axlarna. Tiden existerar inte i en dusch. Hade jag haft badkar hade jag väl gjort som jag brukar göra när jag har badkar. Ligga där i timme efter timme. Fylla på varmvatten när det blir för kallt i vattnet. Läsa och lyssna på musik. Bara finnas i en bubbla av värme och mjukhet och renhet. Men nu har jag inget badkar så det får bli duschen.

Eftersom tiden just nu rinner iväg så får jag väl slita mig från mina tankar och göra det jag måste för att kunna åka in till staden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback