Man gör vad man kan när man vill

Nä. Så att....

Sedan 5 i morse har jag funderat på att få iordning på mig själv och livet så att jag kommer på bussen in till La stada för att handla lite småsaker. Mest för att komma ut lite. Det har ju liksom inte blivit mer frisk luft än vad som ramlar in i mina rökfyllda lungor när jag öppnar balkongdörren för att vädra lite.

Men inte då. Jag vandrar omkring. Städar lite hör, pustsar lite där. Fixar och trixar och kommer ingenstans alls. Det är en sådan dag. Igen. Men badrummet är ju rent så jag ska väl inte klaga. Eller, det ska man ju inte göra alls i dessa dagar känner jag. Man kunde ju vara på Haiti och vara död eller törstig eller rädd eller hungrig eller sörjande. Så eftersom jag inte är något av allt det där så är jag så glad man bara kan vara över att livet är så okomplicerat att ens största problem är att man inte kommer in i duschen i tid.

Det är i sådana här tider man kommer på hur jäkla nöjd man ska vara med tillvaron. En nyttig läxa att lära då och då, men det vore trevligt att komma ihåg det där utan att det behöver betyda ond bråd död för någon annan.

Tja. I vilket fall så ska jag väl försöka få lite fart. Jag har ju faktiskt lite att göra. Total onyttiga och meningslösa saker kanske, men jag är nöjd med att ha det så just nu. Låta dagarna gå och nätterna komma. Få ordning på allt som rullar runt i skallen och inuti bröstet. Kunna känna hur hjärtat fladdrar utan att bli livrädd. Inte längre, inte nu.

Det får bli ett bloss, en kopp thé, en dusch och på med kläderna.

Så får det bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback