Så där ja. En dag klar, bara resten kvar
Det är en smula kallt. Det är det. Min i vanliga fall så trygga, varma lägenhet tolererar inte att jag knatar omkring utan strumpor utan jag har fått ta fram det grova artelleriet i form av raggsockor. Nu ska jag bara orka böja mig hela vägen ner till fötterna för att ta på mig dem med. Det är inte ett helt lätt uppdrag. Det är sådana här dagar jag önskar att jag vore snuskigt rik så att jag kunde sitta i en clubfotölj och låta någon enklare människa trä på mig de där stickade sakerna.
Men. Mitt liv är mer fullt av skulder än pengar så jag får nog lösa det där själv. Problemet med att hämta soffan har jag inte löst heller. Så jag får nog ringa till Myrorna och be om lite uppskov med hämtandet av sittplatsen. Jag har ju i alla fall redan betalt soffan så de borde väl kunna låta den stå i deras affär över söndagen? Man kan tycka det i alla fall.
Vad jag ska fylla dagen med förutom det där samtalet vet jag inte. Det är helt underbart att inte veta vad man ska göra. Jag är ju en smula, väldigt mycket, allergisk mot att ha dagar och veckor inbokade. Jag har inget som helst emot att ha saker att göra. Men jag vill gärna få göra dem när jag är redo. Jag är medveten om att en sådan livsfilosofi sticker i ögonen på de som hyllar ordning och reda men jag står för mitt val. Sådan är jag serru. Inge som helst ordning och ännu mindre reda.
Så jag ska väl såsa omkring och dricka lite kaffe, duscha, klä på mig, göra lilla hakan len och god att kyssa och kanske sedan... tja, något hittar jag väl på kan jag tro.
Mitt gitarräventyr går vidare. Det är om om jag har dammat bort en massa spindelväv i fingrarna. Att jag inte spelat på flera år är ett mysterium för mig. Men å andra sidan. Det var inte så länge sedan jag inte ens kom upp ur sängen för att duscha. Bara några år sedan. Faen vet vad som hänt sedan dess. Men jag har kommit på att förändringen faktiskt kom när jag fick en ny medicin. Det slog mig häromdagen. Kanske kan jag tacka Lyrica för att jag nu faktiskt har ett liv?
Men lite kan jag nog sträcka på mig. För även om jag fått tillbaka min initiativförmåga och lust att leva så har jag faktiskt under förra året även förvaltat den nya lusten. Så det är väl en kombination kan jag tro. För att inte tala om att jag har alla människor som fanns/finns på Motivationsenheten. Utan den perioden i mitt liv är det svårt att tro att jag hade kommit så här långt.
På tal om att göra saker. Lägenheten behöver verkligen dammsugas ser jag när solen skiner in genom fönstren. Att ha en katt kan vara underbart, men det blir även hårigt precis överallt. Just nu så försöker katten, Chips, öppna min garderob i sovrummet. Varje gång jag öppnar den dörren så säger det swisch vid golvet och hon smiter in och lägger sig längst in bland kläder och handukar. Men nu nöjer hon sig inte med att jag ska öppna. Nu har hon fått för sig att hon ska öppna själv. Men si det går inte. Som tur är.
Så istället för att sitta här ska jag nog ta och göra något vettigt. Återigen, vad vet jag inte. Men något hittar jag allt att fylla min dag och mitt liv med. Något med mening och mål, något som gör att när jag lägger mig på sängen för att läsa i kväll kommer ge mig känslan av att ha gjort någon skillnad i dag med.
Men. Mitt liv är mer fullt av skulder än pengar så jag får nog lösa det där själv. Problemet med att hämta soffan har jag inte löst heller. Så jag får nog ringa till Myrorna och be om lite uppskov med hämtandet av sittplatsen. Jag har ju i alla fall redan betalt soffan så de borde väl kunna låta den stå i deras affär över söndagen? Man kan tycka det i alla fall.
Vad jag ska fylla dagen med förutom det där samtalet vet jag inte. Det är helt underbart att inte veta vad man ska göra. Jag är ju en smula, väldigt mycket, allergisk mot att ha dagar och veckor inbokade. Jag har inget som helst emot att ha saker att göra. Men jag vill gärna få göra dem när jag är redo. Jag är medveten om att en sådan livsfilosofi sticker i ögonen på de som hyllar ordning och reda men jag står för mitt val. Sådan är jag serru. Inge som helst ordning och ännu mindre reda.
Så jag ska väl såsa omkring och dricka lite kaffe, duscha, klä på mig, göra lilla hakan len och god att kyssa och kanske sedan... tja, något hittar jag väl på kan jag tro.
Mitt gitarräventyr går vidare. Det är om om jag har dammat bort en massa spindelväv i fingrarna. Att jag inte spelat på flera år är ett mysterium för mig. Men å andra sidan. Det var inte så länge sedan jag inte ens kom upp ur sängen för att duscha. Bara några år sedan. Faen vet vad som hänt sedan dess. Men jag har kommit på att förändringen faktiskt kom när jag fick en ny medicin. Det slog mig häromdagen. Kanske kan jag tacka Lyrica för att jag nu faktiskt har ett liv?
Men lite kan jag nog sträcka på mig. För även om jag fått tillbaka min initiativförmåga och lust att leva så har jag faktiskt under förra året även förvaltat den nya lusten. Så det är väl en kombination kan jag tro. För att inte tala om att jag har alla människor som fanns/finns på Motivationsenheten. Utan den perioden i mitt liv är det svårt att tro att jag hade kommit så här långt.
På tal om att göra saker. Lägenheten behöver verkligen dammsugas ser jag när solen skiner in genom fönstren. Att ha en katt kan vara underbart, men det blir även hårigt precis överallt. Just nu så försöker katten, Chips, öppna min garderob i sovrummet. Varje gång jag öppnar den dörren så säger det swisch vid golvet och hon smiter in och lägger sig längst in bland kläder och handukar. Men nu nöjer hon sig inte med att jag ska öppna. Nu har hon fått för sig att hon ska öppna själv. Men si det går inte. Som tur är.
Så istället för att sitta här ska jag nog ta och göra något vettigt. Återigen, vad vet jag inte. Men något hittar jag allt att fylla min dag och mitt liv med. Något med mening och mål, något som gör att när jag lägger mig på sängen för att läsa i kväll kommer ge mig känslan av att ha gjort någon skillnad i dag med.
Kommentarer
Trackback