Som katten sover jag
Det är faschinerande vad dagarna blir korta när man sover till halv 9 på kvällen. De börjar och tar slut medan man själv ligger i djup dvala. Fast man har ju lika mycket tid eftersom man sedan är vaken hela natten. Synd man inte kan dammsuga klockan 03.00. Täck vad jag skulle fått saker gjorda då. Helst skulle jag nog bo i ett hus på landet. Med närmsta granne många hundra meter bort. Så att musiken kunde spela, dammsugaren vina, jag själv sjunga och katten hoppa. Men av allt det där blir det intet. Så jag håller mig till att läsa och titta på film. Gott det med.
Men i morgon tänkte jag försöka komma upp före 12 i alla fall. Måste få lite saker gjorda nu när en ny vecka börjar. Vi får väl se hur det blir med det där. Risken är väl överhängande att jag somnar vid halv 9 på morgonen och sedan nanan så gott att jag inte hör någon väckarklocka alls.
Men just nu så trivs jag med det där nattlivet. Jag sover helt enkelt bättre på dagen. Varför vet jag inte riktigt. Det är väl något med det där med att veta att hela världen stormar omkring och arbetar och står i medan jag ligger så gott under täcket och snusar.
Det tenderar att gå i cykler det där. Vips så är jag plötsligt morgonpigg och studsar upp ur sängen klockan 5 på morgonen. Vad som händer med min dygnsrytm har jag slutat fundera över. Det får jag väl reda ut när jag börjar jobba igen, när nu det blir. Än så länge kan jag följa kroppens signaler och är glad för det. Man återhämtar sig så mycket lättare om man inte struntar i vad kroppen och själen vill.
Min kära katt, Chips, däremot är inne i någon sorts sovperiod. Hon ligger på sin plats i sängen och sover mest hela tiden. Det är bara små utflykter till lådan och matplatsen som avbryter det där sovandet. Sen får hon varje natt ett tuppjuck när hon far omkring som en lite guttaperkaboll i lägenheten. Hon kan jaga ett kvitto som jag en gång tappat i hallen. Det där stackars kvittot lekar hon med en timme ungefär. De små dyra leksaksmössen som jag köpt åt henne tittar hon inte ens på, men det ihopknöcklade pappret där man kan läsa att jag köpt mjölk och fläskkottleter jagar hon som om det vore den allra läckraste lilla gnagare.
Men när hon jagat så faller hon in i sovlunken igen. Går jag upp ur sängen så kan jag ge mig sjutton på att hon tagit min plats och ligger utbredd som en pascha med huvudet på min kudde. Det är en mycket sur katt som får flytta sig lite så att jag kan lägga mig. Så det är inte bara jag som ligger mycket så här på vintern i mitt lilla hem. Min livskamrat slår mina rekord enkelt och elegant.
Nog om det. Nu ska jag titta på lite tv. "Numbers" på tv4. Man har att göra minsann.
Men i morgon tänkte jag försöka komma upp före 12 i alla fall. Måste få lite saker gjorda nu när en ny vecka börjar. Vi får väl se hur det blir med det där. Risken är väl överhängande att jag somnar vid halv 9 på morgonen och sedan nanan så gott att jag inte hör någon väckarklocka alls.
Men just nu så trivs jag med det där nattlivet. Jag sover helt enkelt bättre på dagen. Varför vet jag inte riktigt. Det är väl något med det där med att veta att hela världen stormar omkring och arbetar och står i medan jag ligger så gott under täcket och snusar.
Det tenderar att gå i cykler det där. Vips så är jag plötsligt morgonpigg och studsar upp ur sängen klockan 5 på morgonen. Vad som händer med min dygnsrytm har jag slutat fundera över. Det får jag väl reda ut när jag börjar jobba igen, när nu det blir. Än så länge kan jag följa kroppens signaler och är glad för det. Man återhämtar sig så mycket lättare om man inte struntar i vad kroppen och själen vill.
Min kära katt, Chips, däremot är inne i någon sorts sovperiod. Hon ligger på sin plats i sängen och sover mest hela tiden. Det är bara små utflykter till lådan och matplatsen som avbryter det där sovandet. Sen får hon varje natt ett tuppjuck när hon far omkring som en lite guttaperkaboll i lägenheten. Hon kan jaga ett kvitto som jag en gång tappat i hallen. Det där stackars kvittot lekar hon med en timme ungefär. De små dyra leksaksmössen som jag köpt åt henne tittar hon inte ens på, men det ihopknöcklade pappret där man kan läsa att jag köpt mjölk och fläskkottleter jagar hon som om det vore den allra läckraste lilla gnagare.
Men när hon jagat så faller hon in i sovlunken igen. Går jag upp ur sängen så kan jag ge mig sjutton på att hon tagit min plats och ligger utbredd som en pascha med huvudet på min kudde. Det är en mycket sur katt som får flytta sig lite så att jag kan lägga mig. Så det är inte bara jag som ligger mycket så här på vintern i mitt lilla hem. Min livskamrat slår mina rekord enkelt och elegant.
Nog om det. Nu ska jag titta på lite tv. "Numbers" på tv4. Man har att göra minsann.
Kommentarer
Trackback