Äntligen fri

Jag vet inte. Något har lossnat. Jag är trött på att inte få vara mig själv. Fel. Att inte visa vem jag är. Att andra ska säga åt mig vilken färg jag ska älska, vilken doft jag tycker om, vilket väderstreck jag ska runka åt.

Färger finns det gott om. Just nu är färgen som sägs leda till lycka röd och alla säger åt mig att bara för att jag älskar blått kan jag inte vara lycklig? Men, ärligt talat, har du själv kännt efter vilken färg du tycker om eller går du bara på det som sägs?

I mitt liv finns alla färger. Alla dofter och tala fan inte en enda gång om för mig vad jag blir lycklig av. Jag har älskat grått och dyrkat doften av svett bara för att det sades vara det som gjorde mig hel. Hela den tiden försvann det som var jag, vittrade sönder, föll itu. NEJ; jag tänker inte börja springa, NEJ jag tänker inte sluta röka; NEJ jag tänker inte sluta dricka, NEJ jag tänker inte spara på spark(K)onto. NEJ jag vill inte göra det där. Och om jag vill det så gör jag det när JAG vill.

Är vi klara över det där?

Kommentarer
Postat av: anna

Good for you!

2010-03-12 @ 15:11:39
Postat av: WoB

Tja, Nog är det bra för mig. Sen måste jag nog själv komma på att jag ska göra saker som är bra för mig själv. Som det där med att dricka verkar lika korkat för mig som för alla andra. Men då ska jag sluta för att jag själv vill och inte för att andra tycker saker om det :-)

2010-03-12 @ 15:22:35
Postat av: Åsa

Ja det är tufft när många pusselbitar måste falla på plats.Och det blir ju knappast hållbart om man gör förändringar av de slag för alla andras skull.Du lever ju ditt liv och måste finna dina vägar ut ur det som orsakar din ångest,man kan bara hoppas att det inte blir allt för destruktiva val.Hoppas du finner din motivation och styrka,jag finner iallafall glädje,förvirring,skratt,kaos,fundersamma funderingar av att läsa denna blogg.

2010-03-13 @ 01:55:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback