WoBWorld

Fan vad jag blir beviken på mig själv. SÅ oerhört frustrerad och förbannad. Tanken var att jag skulle på terapi i dag, för att terapera mig och bli som andra. Inte då. Efter en morgon med enorm beslutstångest så fann jag mig själv ringa och ställa in. I sista sekund eller om det var första kanske. Så irriterande. Dessutom glömde jag om nya recept och nu kan jag inte med att ringa om det igen. Får väl göra det i morgon kan jag tro.

Fasen, det handlar ju inte om att gå till tandläkaren liksom. Vad är det inom mig som gör att jag har så förbannat svårt att fixa sådant här? Vill jag inte bli frisk eller vad är det som händer?

Nä, detta tarvar kaffe. För det riktigt märkliga med det hela är att nu så känner jag mig oerhört lättad. Som att en börda försvunnit. Men det kanske är läge att lära sig skillnaden på börda och nödvändigheter?