Mellanspel. Inget annat.

Jag önskar jag vore ung 1964. Så hårt. Tills jag finner att de som var det då är döda eller gamla nu. Men skit samma. Det här gör mig så lycklig så att jag vill knarka lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback