En bra dag igen
Ah. Underbara dag. Sovit gott, vaknat ännu godare. Lever gott och tänker goda tankar om goda saker. Nu hoppas jag kaffet smakar lika bra som resten av allt som känns inom mig.
Idag är nog, tro jag, kanske, en handlingens dag. Jag har en del att ta i. Ringa veterinären och skjuta upp Chips vaccination, ringa frisören och skjuta upp klippningen. Ringa mor. Henne ska jag inte skjuta alls. Städa. Sätta upp en tvättid.
För den vanliga medborgaren kanske det där inte ser vare sig fullspäckat eller komplicerat ut men för mig är det hur mycket som helst. För mig är det som ett schema, en agenda som sträcker sig ända till stjärnorna. Men nu lyser ju solen så då ser man inte stjärnorna och det är lättare att tänka sig det hela då. Det man inte ser är ju oftare lättare att tänka sig än det som finns precis framför ögonen.
Under tiden lyssnar jag till Kris Kristofferson. För 10 år sedan hade jag fått skämmas för det. Fått alltså. Jag hade ju inte gjort det. Men inbjuden till skämsklubben hade jag helt klart blivit. Dörren hade stått öppen. Nu är det andra tider. Rick Rubin ändrade på allt det där när han tog sig an Johnny Cash och Cash själv tog sig an all bra musik som finns i hela världen. Nu för tiden är det helt rätt att gilla de där Outlaws. Gott så.
Solen skiner över världen, snön smälter och kvider. Någonstans under allt det snösaltsandgrushundskitochburk grå så finns det blommor som tar på sig kläderna, just nu sitter de framför spegeln och sminkar sig, redo att ställa sig på scen och låta oss njuta. Det är absolut inte november längre.
Kylan som jag bär på viker den med. Alla tankar på hur många gånger jag varit rädd eller gråtit eller slagit mig bleknar, som gamla blåmärken. Kvar finns bra tankar på minnen av vårar från förr och löften om att få sätta sig på en bänk i värmen och sluta ögonen och bara finnas. Berusad av livet och inte bedövad av alkohol. Eller är det bedrövad man blir? Jo, det är nog mest det.
Jag leker med tanken på att sluta röka men den tanken leker inget vidare med de andra tankarna i mig. Lika barn leka bäst. Så jag glömmer det där. För tillfället. Det finns viktigare saker än att sluta med något som kanske kommer ställa till det i kroppen för mig. Jag har saker som ställer till det så bra ändå.
jag längtar till nästa terapisession. Redo som en scout. Dansar med djävulen för att sluta i gudarnas famn.
Mina händer är svettiga, hjärtat pumpar en smula, gnutta, lite, för fort. Den där lilla motorn i mig som surrar ökar hela tiden i fart och kommer nog snart vina som en kraftverksturbin. Men det är helt ok. Jag vet varför. Det beror på att jag är glad. Att vara glad ska man inte vara rädd för. Inte alls. Man ska omfamna tanken, bjuda den på en kopp kaffe, be den slå sig ner i den allra finaste guldstol man har inom sig och småprata om ditten och datten över en cigarr och en konjak. Lova varandra att ringa oftare och prata gamla minnen.
Nu ska jag klappa hunden, kela med katten, dricka mitt kaffe, ta på mig kläder och bege mig ut i den värld som för bara 18 månader sedan var så skrämmande och okänd. Tränga in i all luften runt mitt hus, sparka på snön och hoppas att livet aldrig, aldrig, aldrig tar slut.
Idag är nog, tro jag, kanske, en handlingens dag. Jag har en del att ta i. Ringa veterinären och skjuta upp Chips vaccination, ringa frisören och skjuta upp klippningen. Ringa mor. Henne ska jag inte skjuta alls. Städa. Sätta upp en tvättid.
För den vanliga medborgaren kanske det där inte ser vare sig fullspäckat eller komplicerat ut men för mig är det hur mycket som helst. För mig är det som ett schema, en agenda som sträcker sig ända till stjärnorna. Men nu lyser ju solen så då ser man inte stjärnorna och det är lättare att tänka sig det hela då. Det man inte ser är ju oftare lättare att tänka sig än det som finns precis framför ögonen.
Under tiden lyssnar jag till Kris Kristofferson. För 10 år sedan hade jag fått skämmas för det. Fått alltså. Jag hade ju inte gjort det. Men inbjuden till skämsklubben hade jag helt klart blivit. Dörren hade stått öppen. Nu är det andra tider. Rick Rubin ändrade på allt det där när han tog sig an Johnny Cash och Cash själv tog sig an all bra musik som finns i hela världen. Nu för tiden är det helt rätt att gilla de där Outlaws. Gott så.
Solen skiner över världen, snön smälter och kvider. Någonstans under allt det snösaltsandgrushundskitochburk grå så finns det blommor som tar på sig kläderna, just nu sitter de framför spegeln och sminkar sig, redo att ställa sig på scen och låta oss njuta. Det är absolut inte november längre.
Kylan som jag bär på viker den med. Alla tankar på hur många gånger jag varit rädd eller gråtit eller slagit mig bleknar, som gamla blåmärken. Kvar finns bra tankar på minnen av vårar från förr och löften om att få sätta sig på en bänk i värmen och sluta ögonen och bara finnas. Berusad av livet och inte bedövad av alkohol. Eller är det bedrövad man blir? Jo, det är nog mest det.
Jag leker med tanken på att sluta röka men den tanken leker inget vidare med de andra tankarna i mig. Lika barn leka bäst. Så jag glömmer det där. För tillfället. Det finns viktigare saker än att sluta med något som kanske kommer ställa till det i kroppen för mig. Jag har saker som ställer till det så bra ändå.
jag längtar till nästa terapisession. Redo som en scout. Dansar med djävulen för att sluta i gudarnas famn.
Mina händer är svettiga, hjärtat pumpar en smula, gnutta, lite, för fort. Den där lilla motorn i mig som surrar ökar hela tiden i fart och kommer nog snart vina som en kraftverksturbin. Men det är helt ok. Jag vet varför. Det beror på att jag är glad. Att vara glad ska man inte vara rädd för. Inte alls. Man ska omfamna tanken, bjuda den på en kopp kaffe, be den slå sig ner i den allra finaste guldstol man har inom sig och småprata om ditten och datten över en cigarr och en konjak. Lova varandra att ringa oftare och prata gamla minnen.
Nu ska jag klappa hunden, kela med katten, dricka mitt kaffe, ta på mig kläder och bege mig ut i den värld som för bara 18 månader sedan var så skrämmande och okänd. Tränga in i all luften runt mitt hus, sparka på snön och hoppas att livet aldrig, aldrig, aldrig tar slut.
Kommentarer
Trackback