Veklagan och knorr
SOL: SOL: SOL! Ge mig sol för helvete. Jag skiter om det är varmt eller kallt, bara det är ljust och alla färger lyser klara och med lyster. Jag fryser in i själen inte av kylan med av bristen på substans i allt de där grå och trista. Svettiga händer och skakande lemmar. Känslan av att önska sig sitta i en bastu och bara bli alldeles för varm.
För några dagar sedan stod jag i den där gläntan i skogen och önskade att livet aldrig tar slut. Nu är nog den gläntan lite trist som förra veckans pölsa. Som allt annat i världen när solen inte tar över och brakar in i livet. Jag är visst oerhört beroende av ljus. Mörker gör mig dyster och får mig att må både fysiskt och psykiskt dåligt.
Så idag blir nog fan ingen toppdag att komma ihåg när man ligger sin ålderdomsbädd och försöker komma ihåg hur man kom dit från barndomen. Men jag måste lära mig att inget är för evigt. I morgon, eller kanske redan om en timma kommer jag må toppen igen.
För några dagar sedan stod jag i den där gläntan i skogen och önskade att livet aldrig tar slut. Nu är nog den gläntan lite trist som förra veckans pölsa. Som allt annat i världen när solen inte tar över och brakar in i livet. Jag är visst oerhört beroende av ljus. Mörker gör mig dyster och får mig att må både fysiskt och psykiskt dåligt.
Så idag blir nog fan ingen toppdag att komma ihåg när man ligger sin ålderdomsbädd och försöker komma ihåg hur man kom dit från barndomen. Men jag måste lära mig att inget är för evigt. I morgon, eller kanske redan om en timma kommer jag må toppen igen.
Kommentarer
Trackback