WoBWorld

Jag har kört bil. Jaha, säger den helt ointresserade läsaren. Men lyssna nu. Jag har kört en bil, vår bil, vår Saab. En riktig bil, med larm, elektriska fönsterhissar, farthållare och airbag. Och inget vatten som läcker in kring fötterna. Bilstackaren har ju stått avställd i ett halvår eftersom det var rätt mycket som gick sönder på en gång och vi var tvugna att spara ihop lite kontanta medel för att laga upp eländet. Under tiden har vi kört Hulda Hustruns Golf. Samma golf som vi i dagarna sålde för 4 papp. Den bilen vill jag inte prata om mer. Den var... annorlunda. Som det där med att kylarvattnet rann kring fötterna på de som satt i framsätena.

Men nu är det nya tider. Saaben är nyopererad och skall besiktigas i morgon. Alltså så passade jag på att kolla så att allt var ok medan jag flyttade den till vår andra parkering. Vi har två, men de senaste dagarna har någon missunsam männska ställt sitt fordon på vår plats så givetvis måste jag rycka ut för att få slut på detta tjyvande av vår betalda och alldeles egna parkeringsplats. Det handlar om principen för tusan. Principen!

Och vilken lycka det var att köra, om än en kort, kort sträcka, en riktig bil. en som inte studsar i början när man startat den. En bil med radio och cd-spelare. en bil som doftar gott av en svag aning av vanilj (undangömd luktgran). En bil som är som en bil ska. Och hel. Så nu ser jag fram som ett barn ser på julafotn till i morgon när vi stolta och glada kör från besiktningen och kan köra lagligt och med komfort.

Sen ska vi ju köpa moppe i morgon. En Honda Mt5a. Jag hade ingen aning vad det är för nått men Hulda Hustrun visste med en gång. Så nu banne mig skall här åkas omkring i bygd och obygd. Som en liten pil ska jag ila runt i trakterna och bara njuta.

Ah, lifes good!

Så praktiskt. Medan jag åkte ner till svärfar för att hämta vinterdäcken så bjöd Hulda Hustrun bilköparna på kaffe. Eftersom damen i sällskapet var djurkunnig kunde hon direkt ställa diagnos på vår stackars Lancelot. Skabb. Det hade tydligen alla tre katterna. Troligen har Lancie haft öronskabben i flera år, så det hade bildats förhårdnader och sår i öronen. Så fick vi det utrett. Fast vi skall ändå till veterinären i morgon för katterna behöver ju medicin för eländet. Men lite praktiskt var det allt, både sälja bilen och få reda på vad som fattades Lancie.

Flyt idag verkar det som.

Vi har varit i Falkenberg. Jojomen. Finst skall det vara. Vi har varit på Vallarna och tittat på Bärnnvin och fågelholkar. Helt klart bättre än förra årets pjäs. Jag skrattade understundom så att saliven flög i vida bågar kirng mitt glada ansikte. Min, och många andras, favorit Dag Otto var ju med så bara det var ju värt att betala pengar för.

Men nu, i hemmetst trygga vrå, efter en pizza så tänker jag gå och lägga mig i sängen och läsa lite bok till sömnen pockar på.

To de?

Vår ny afamiljemedlem har kommit. En liten kavat varelse som vi efter viss diskussion döpt till Smulan. Hon har redan nosat sig runt i lägenheten, lekt lite med ett snöre och hittat sin favorit, ialla fall såhär långt, min ärade äldsta son. Sedan rasade hon ihop och sov i nån timma. Nu har våra äldsta döttrar kommit hem efter att har varit i göteborg och sett Elfsborg krossa GAIS, så nu är det full fart igen. Den lilla dammtussen har kilat in i köket för att äta lite medan resten av den hemmavarande familjen gör sitt bästa för att den lilla katten skall uppmärksamma dem. Full fart således.

 

Vi sk askaffa katt. Jag vet, vi har redan två. Men precis i dag fick vi ett oupphörligt behov av att skaffa en till. Det var när vi hörde talas om en liten kull där de små rackarna sökte nytt hem som vi, jag och Hulda Hustrun snabbt bestämde att vi skulle skaffa en katt till. Det passar ju bra nu när våra andra två katter är i stugan, så där kan ju den nya familjemedlemmen i lugn och ro bekanta sig med vår them och människorna som bor här. Det blir en liten grå hona, men namn har vi inte riktigt bestämt än. Vi får vänta och se hur och vem katten är.

Skojsigt, skojsigt, skojsigt.