WoBWorld

Ack så vackert. Solen går upp ovan trädtopparna och skiner gul och varm på moder jord. Själv är jag som sagt väldigt trött men kan inte somna.

Jag tror jag ska ta en sömntablett så jag får lite ro i kroppen för jag ska ju på terapi klockan 15.00 och då gäller det att ha sovit i alla fall några timmar tills dess.

Jo, så får det bli.

Ok. Så jag rycktes med lite i gitarrononin. MEn Clapton är Gud och Cocaine en av hans allra bästa låtar. Låt oss kalla det en hälsning till Sanna Bråding, ni vet "Tv-kvinnan" ;-)

Ok. Ni vet hur det är när man befinner sig mitt i mellan två kärlekar. Hur man går och spanar på varje kvinna och funderar på om det är hon som man ska finna sig älska. Nå, nu har jag inte den allra minsta aning om vart hon befinner sig eller hur hon ser ut eller vad hon jobbar som. Men jag vet att jag tillägnar henne denna låten. För säkerhets skull så slänger jag med både originalversionen och unpluggedverran. För jag vet ju inte än vilken hon föredrar.

Den här fina blomstergruppen fick jag igår av min dotter och hennes mor. Jag blev så glad så :-)

Med risk för att vara tjatig, skriv gärna under listan som Pernilla lämnat en länk till i sin kommentar till mitt inlägg Hakuna matata. Det har jag gjort.

Helt klart en klistermelodi med en bra text som fastnat i skallen på mig, "Vinn hjärta vinn" med Pugh Rogerfeldt. Helt klart bäst idag än så länge. Sen är det ju kul att se Janne "Loffe" Carlsson spela så förbaskat bra trummor. För trots att han kanske mest är känd för sina filmroller och att ha spelat clown på tv så har han ju faktiskt skrivit en låt till självaste Jimi Hendrix en gång i tiden. Stort.

Men fan vilken bra låt.

Nä. Nu ska jag avsluta den här dagen med att krypa ner bland rena lakan och puffiga kuddar och lägga mitt trötta huvud till ro efter att ha läst en stund.

Det har varit en fasligt lång dag, men en helt klart bra sådan. Fasen, jag har klarat mig hela dagen utan att knappt känns av skuggan av en ångestattack. Faktum är att jag mått riktigt bra och varit i farten hela dagen. Ja jäklar, så här bra dag har jag inte haft sedan i höstas nån gång. Märkligt. Kanske är det medicinen som kickar in igen. Eller så är det helt enkelt så att våren tagit kommando om min stackars värnlösa kropp och givit mig en injektion av "måbra".

Tacksam och glad är jag i alla fall.

Viken skillnad. Helt plötsligt mår jag som en kung. Allt tack vare mobila teamet som drog ut mig i världen vare sig jag ville eller inte.

Givetvis somnade jag efter maten och sov sedan som en stock allt medan de ringde på mobilen och knackade på dörren. Eftersom de har nycket så kom de slutligen in och väckte en mycket yrvaken Jonas som raskt slängde på sig kläderna och tillsammans åkte vi och fikade på torget.

Men varifrån kommer då konungakänslan? Jo, de skulle hjälpa mig att sortera bort det som inte för tillfället är det allra viktigaste, bland annat den där förbaskade antabustagningen. Vi kom överrrens om att det vikiga för mig nu är att jag kommer iväg på min terapi och i morgon kommer teamet och hämtar mig klockan halv 9 så att jag kommer iväg på det.

Det finns ingen ände på min lättnad. Så nu behöver jag bara koncentrera mig på att ta prover en gång i veckan och att åka på min terapi en gång i veckan. Det känns som om en enorm sten har lyfts från mina axlar. Solen skiner och jag är fri igen från tanken på att sätta mig på bussen tre gånger i veckan. En gång klarar jag väl av. Men tre... no, no, no.

Sen svängde vi förbi apoteket med så att jag kunde hämta lite mediciner. De viktigaste fanns givetvis inte inne men jag ska hämta dem i morgon. Nu när den allra värsta skräcken för världen utanför är undanröjd så känns det som en baggis att ta den lilla promenaden.

Ah, livet är underbart.

Jag pratade en stund med Kusin Esko på telefonen och hörde mig själv skratta. Tänk, att så mycket ångest, oro och ilska kan resultera i ett skratt bara man fick prata med någon som var som en själv, någon som delar samma stam och som man trivs med, som man delar dålig, dålig humor med.

Det där lilla telefonsamtalet gjorde min dag. När man får skratta så når inte sorgen en. Ingen ångest kan slå genom skrattets stålplåtspansar.

Tja vad säger man? Tack Esko!!!

Herregud. Det är knappt jag tror det är sant själv. Jag har skrivit kontrakt på en egen lägenhet. På måndag skall lilla Jonas få mycklarna till den nya lägenheten på 54 kvm.

Jag är glad om en liten lärka över det hela.

Ett eget krypin. Bara en sån sak :-)

I´m on a roll här känner jag. Efter att fått en massa matnyttig information av Lena så har jag funnit min syster. Efter många om och men så samlade jag tillräckligt mycker mod för att ringa henne. Jag var beredd på ett "dra åt helvete" men hon var hur trevlig som helst. Så vi ska träffas för en fika nästa vecka. Så underbart.

Sessutom hjälpe Lena mig att finna en hel del andra släktingar som jag bara inte kunde finnal Fråga mig fan inte hur hon gjorde men det var som hon trollade fram dem ur vänster skjortärm. Bland annat fick jag veta att alla Bröderna Carlsson nu är döda. Kvar finns bara jag, min syster och en kusin i Sthlm. Resterna av de 4 bröderna som gjorde villastaden osäker på 30-talet är borta. Borta, begravda. Den enda som finns kvar från den generationen är min fars förra fru som lever än så länge.

Men jag ser så mycket fram mot att träffa min syster. Funkar allt väl så kanske mina barn kan få en helt nyuppfunnen faster. Bara en sån sak. Och jag finner någon som jag delar kött och blod med på på min faders sida.

Livet är rätt underbart ibland.

Jag har fortfarande inte smält det. Jag ska få en egen lägenhet. Någonstans att bo. På riktigt, omgiven av mina egna saker. En dörr att stänga. Känna mig vuxen igen. Det ska bli så underbart och det är bara 2 veckor tills jag får nyckeln.

Det var mobila teamet som var hemma och gav mig det positiva beskedet. Jag jublar inombords.

Vi hade även en trevlig diskussion där jag fick förklara lite vem jag är och vart jag kommer från. Vad jag gått igenom och vad jag pysslat med i mitt liv. Sedan diskuterade vi kring vad de kan göra för mig. Huvuduppgiften blir väl såhär i början att få ut mig i världen minst en gång i veckan i alla fall.

Som de berättade för mig finns det inget utrymme för mig att boka av eller smita undan och det är nog precis vad jag behöver.

De kunde även lugna mig lite när det gäller katterna. Kanske finns det en öppning för att jag får ta med dem eftersom jag har haft dem så länge och skött om dem på ett bra sätt hela tiden. Vilken lättnad det vore. Mina små kompisar ju.

En tvåa var mer än jag kunde hoppas på. Då kan kanske barnen sova över utan att vi behöver trängas med varandra. JAg har ju bäddsoffan och dessutom en våningssäng som kan stå i sovrummet. Det roligaste vore ju om min son ville bo varannand vecka igen men det får vi väl se vad han tycker om att sitta i Viskafors var annan vecka.

Men det ska bli så underbart så det är nog ingen som rikitgt fattar vad som rör sig i min skalle just nu...

Yipeee. ÄNTLIGEN har jag fått en lägenhet, en tvåa i Viskafors. Perfekt. Inflyttning 1/3, det är ju fan nästan alldeles strax ju. Ska bli så underbart!!!!!!!!

Kan inte få denna låten ur huvudet. Låten kletar sig fast i skallen på mig och jag kan inte föra något åt det. Helt klart bäst än så länge idag.

Bäst idag. I alla fall just nu. Det svänger som gubben sa.

Bäst idag än så länge. Jag förstår inte ett skvatt av texten men det svänger grymt. En liksom ettrig rytm som äter sig in. Kanon.

Bäst idag. Bara för att det känns så, Oasis, ciggaretts and alcohol:

Bäst idag. Bara för att man blir glad liksom. Och det behöver jag bli.