WoBWorld

Yeah. that´s my man.

Så förbannat bra att jag blir... arg liksom. fast glad. Fast frustrerad.

Jo jag vet att den är lite gammal men ändå. Alla har väl redan sett den kan jag tro. Men visst är det härligt att se hur de väldigt kloka analytikerna skrattar rått åt honom när han 2006 säger att USA kommer gå in i reccesion?

Ah. En gammal favorit från 80-talet när hiphop fortfarande ville säga nått mer än att stora arslen är snyggt på brudar, att sagda damer inte är värt med än navelludd och att det är jättehäftigt att var hög och ha pistol. Jag vet inte om ni kommer ihåg den tiden. Jag gör det. När musiken tog ställning mot förtryck, mot dumhet, mot systemet. Nu är hiphop nått helt annat. Vissa gånger väldigt bra. Men liksom kastrerad och verkar ha som högsta syfte att cementera den svarte mannen och kvinnans bild av sig själva i USA som värdelösa. Fan vet vad som hände.

Men, det kommer väl en vänding även där kan jag tro. Kanske inte i dag, eller i morgon. Men någon dag. En svart president är ju i alla fall en förbannat bra början på en ny tid.

Tja go vänner. Timglaset rinner för oss alla. Tydligen även för mig. Vet inte. Men... Tja. Men än är ni inte av med mig :-) Ska väl göra mitt bästa för att förfära er, förföra er, förbrylla er, för.. allt jag kan göra för mycket. Precis som jag levt mitt liv. Alltid för mycket. Alltid, alltid för.. mycket. Är jag rädd? Jo, en smula. En smula fantastiskt totalt utom mig skitskraj. Men, en del saker händer även om man är rädd. Så det är bara att se glad ut :-)

Är jag tjatig med min Morrissey? Ja du. Jag är väl en smula kär. Plus att denna lilla melodin liksom passar idag.

JA. Jag har fått en kompis till Morrissey i Åhaga i juni. Jag är lycklig och glad. Äntligen. Så nu kan jag lyssna till mannens predikningar och ärligt erkänna mig till en religion. Jag vet. Han gillar inte det där. Så klart. Han vet att han bara är en man bland andra. Men.. tja... en del människor har förmågan att säga det andra tänker. Så är det bara. Sorry Steven Patrick Morrissey. Du får väl utrrycka dig lite klumpigare då :-)

Jaha. Så har jag fått en låt på skallen igen. Så, som en passning till alla de kvinnor jag varit gift med :-)

Ja jösses. Nu har jag skrattat färdigt för i kväll i alla fall. Hundar och katter. Så sant så sant.

För er stackare som hörde Johan Palms version på Idol häromveckan och trodde att det skulle låta så. Så här ska det låta. Så det så.

Ok så jag har snurrat in på Tom Petty. Jag erkänner. Men det är liksom så bra från första skivan till det allra sista. En odyssé kring hur amerikans rock har utvecklats. Ren, rå, basic, rock utan fjollerier. Bara textraden " Oh my my, oh hell yes Honey put on that party dress Buy me a drink, sing me a song,Take me as I come cause I cant stay long" är ju värd allt guld i världen. Jag blir liksom så glad över att det finns sån musik i världen.

När jag lyssnade på Tom Petty så fann jag denna låten. Fast jag kom snart på att Johnny Cash gjort den lite bättre. Så, bara för att säga en sak så kommer den nu.

Ah, gammal hederlig rock. Utan tjafs och prål. Riff, komp och en snyg melodi över det. Behövs det mer?

Nä, nu räcker. Orkar inte ens tänka tanken på att vara sur mer. Har ringt in ett återbud till min terapi. Har is i mitt blod. Eller nått. Nu ska jag hälla i mig värktabletter och försöka sova bort skiten. Tills dess så ska jag somna in gott till Petters sista skiva. (nä jag har inte betalt en spänn för den men jag uppskattar den, så jävla fel är jag).