WoBWorld

Nä, vad har hänt idag då, när gårdagen var så hektisk? Absolut så lite som möjligt. Ensnabb tur till stan för mig och Min Vackra Kvinna, lite matlagning. I övrigt inte.

Men i morgon är det dags igen. Då minsan.

Sådär ja. Jag har lyckats trassla mig igenom nästan hela söndagen utan att göra ett endaste gnutta nytta. Nästan nytt rekord. Det enda som möjligen har hänt är att jag fått en hemmoroid till av allt stillasittande. Men med lite tur slipper jag den utvecklingen med. Det enda jag gjort på hela dagen är att sitta vid datorn, dricka thé och en och annan slurk kaffe, röka ciggaretter, snusa, och varit på toaletten. Jo just det. Jag har ätit med. I övrigt, intet. Nada. None. Ett steg till mot sysslolöshet och jag behöver nån som matar mig. Ack ack ack. Vilket slöseri med ungdom, talang och gott utseende.

Men i morgon är jag ju uppvilad. Då banne mig. Då skall det bli fart. Ojojj. Jag skall vara som en virvelvind, fara fram som en monsun, utföra praktverk och förändra världen. Eller i alla fall städa den där toaletten jag pratat om.

Seger. Jag lyckades med mitt håglösa och oinspirerade sätt smitta Hulda Hustrun med mitt ointresse av trädgårdsarbete, så vi beslutade att utföra arbetet på söndag. I eftermiddag skall vi visserligen ner och titta till eländet men bara titta, inte röra. Gottså. Så nu kan jag klippa naglarna i lugn och ro och slipper stressa.

En seger till mig.

Idag går det trögt. Kantrade upp ur sängen vid 9 tiden på Hulda Hustruns befallning. Det skall grejas i stugan idag. Var det tänkt. Jag var ju där nere i går en snabb sväng och fann att allt var förfallet. Gräset växer över alla nejder, ogräset växer ännu mer. Vi har ju av olika anledningar inte varit ner där på ett bra tag, men saker slutar ju inte växa på grund av det. Tyvärr. Nu är det hur mycket som helst som skall tas igen. Och jag bara... pallar inte. Inte idag. Min lathet är mig som en black om foten. Eller fötterna. Och händerna. Bara tanken på att rota i jorden eller svettas bakom gräsklipparen får min ande att resa sig och kräva sin frihet. Jag är inte gjorde för hårt arbete. Min själ kräver lätta arbetsuppgifter. Såsom att sitta på en stol och titta ut genom fönstret. Det är sånt jag vill göra idag. Inte böja rygg inför naturens krafter.

Solen skiner så det är perfekt påtaväder. Men inne i min hjärna, längst inne, regnar det för fullt. Jag har redan fullt i min kalender. Det skall läsas tidning, böcker, tittas på tv, kollas på nätet, lyssnas på musik, rökas, drickas mängde med thé. Jag behöver klippa naglarna, kamma mig, jag skulle behöva tvätta bilen, (farligt nära hårt kroppsarbete men avkopplande på något sätt) ställa böckerna i ordning i bokhyllan, bola med min Hustru. Kort sagt allt som inte har med jord, gräs och böjda ryggar. Detta kräver en jätteinsats av kollosala format att övertyga min hjärna att det är trädgårdsarbete jag skall syssla med denna torsdag. Jag som inte ens kommit ur morgonrocken än. Jag knatar omkring som en misslyckad Hugh Heffner-kopia här i hemmets trygga vrå och bara hatar allt som har med trädgård att göra.

Men men. Kanske kan jag lura mig själv. Kanske kan jag låtsas vara en engels gentleman, en pensionerad polis som har trädgården som hobbie medan jag med tankens kraft löser ytterst svåra mordgåtor. Det kan gå. Kanske. Får prova och se vart det för mig.

Det var partytime i huset igår kväll. Eller snarare i vårt huds och även grannhuset. Det spelades musik, skränades och partades till sena kvällen. Det är i sådan lägen man känner av att man börjar närma sig medelåldern. Lusten att gå upp och knacka på och be dem dämpa sig var kraftig. Men så vet man ju hur tråkig den där gubben som ringer på är. En sån typ kan sabba en hel kväll så jag avhöll mig från att störa. Så, självklart blev jag själv störd. Om de bara inte måste sjunga med i musiken så förbannat falskt. Eller tala, så det ekade bland husen, på balkongen. Och om hag känner de grannar som brukar partta i huset bredvis blri det nog lite liv i kväll med. Men sen blir det ju desto tystare på söndag så det jämnar väl ut sig. Då, på söndag skall jag skråla gamla Springsteendängor på högsta volym vid 8 tiden på morgon medan jag röker min morgoncigg på balkongen.

Så det blir lite rättvist iall fall.

Jag slänger diplomatfimpar brukar min ömma moder påpeka. Med det menar hon att min fimpar som jag slänger är väldigt långa. Jag är kort och gott slösaktig. Det är en livsinställning som passar mig. jag känner mig oftast som Kalle Anka, jagad av fodringägare. Jag har blivit jätteduktig på att ducka det där. Jag menar, bara för att telefonen ringer måste man väl inte svara eller? När ciggen tar slut köper man ju nya liksom. Men det händer att jag återupplivar en snus. Det är då när snuset är slut och jag tackar min lyckliga stjänra över att jag sä så slarvig också så att jag brukar lägga förbrukade snusar på natudksbordet. Då kan man lägga in den där förtorkade snusen och köra vidare. Inte är det charmigt kanske, men det funkar. Allt som funkar är bra. Det har jag bestämt. För man vill ju har principer liksom. Det har jag. Tillexempel går jag aldrig upp på morgonen förrän jag vaknat av mig själv. Eller, nu ljuger jag, för jag tar lite hjälp av Hulda Hustrun. Menjag har lovat att jag skall undvika väckarklockor så långt det går. Jag blev allergis mot det när jag var arbetsför och hade en anställning. Jag fick nog av klockeländer för många år sedan. Jag tror skarpt på principen att man aldrig skall göra något före det brinner i knutarna. Den årliga deklarationen skall ovilkorligen lämnas in i sista, absolut sista, stund. Man köper inte mjölk före den andra är slut. Räkningar betalas den 5 i månaden. Just det sista har gjort att Hulda Hustrun tagit över vår ekonomi. Ett tag betalade jag nästan mer i förseningsavgifter än jag tjänade. Eller, det kändes så i alla fall.

Som sagt. En sak i taget. Nu skall jag vila lite lunch. Det drar jag däremot inte ut på. MAn måste ju ha undantag som bekräftar regeln.

Sinnessjukt. Det är det. Det är helt djäkla sjukt att jag skall sitta här och slösa bort min tid när man borde vara nånstans viktigt och göra något bra. Åka till regnskogen och rädda okända arter. Åka till afrika och jobba på en sjukstation. Eller åtminstone få ändan ur vagnen och göra något. Överhuvudtaget. Istället sittaer jag här och skriver om att jag borde göra något annat än att sitta här och skriva. Jag kan för mitt liv inte slita mig. Jag sitter så gott på min stol. Utsikten genom fönstret erbjuder en spännande vy äver gården där folk kilar omkring som små figurer i en pjäs. Kaffet är bara några steg bort. Kattungen ligger framför tangentbordet och sover. Och jag får inget gjort. Bara en massa gnäll om att jag inte får något gjort. Eller ocså gaskar jag upp mig och gnäller över något annat. Vädret, världen, gud. Det finns alltid något att gnälla över. Och jag som nyss skrev att jag skulle städa lite. Men här sitter jag.

Nä, nu ska jag upp ur stolen, kosta vad det kosta vill. Ska bara kolla Aftonbladet och Expressen igen, för att se om de erbjuder något skönt skvaller om Britney Spears, Peter Stormare eller vem fan som helst.

Men sen så.

Nä, jag borde göra något vettigt av denna dagen. Den bara rinner på likt vatten i en fjällbäck. Jag har inte fått något vettigt gjort idag. Det måste väl finnan någon anledning till att jag fått denna dagen till låns. Kanske borde jag ta en promenad? För jobbigt. Skriva ett brev till någon jag inte hört av mit till på länge? Vet inte, torr inte det finns någon sån som vill ha ett brev av mig. Hulda Hustrun ringde och ville att jag skulle hämta henne på torget eftersom hon plockat ut ett stort paket. Men sen ringde hon lika fort och avblåste det hela eftersom hennes broder åkte förbi. Så jag blev sittande här. Jag känner att det finns något stort i mig idag. Jag borde vara iväg och utföra något stort och minnesvärt någonstans. Istället lägger jag mig och läser och somnar bums. Ska det vara såhär? Får man ens slänga bort en dag på detta viset? Det kanske är förbjudet? Snart kanske "tillvaropolisen" knackar på min dörr och arresterar mig för "passivt levande". Hua. Det vill jag ju inte.

Nä, dags att ta tag i den där kragen de talar om. Visserligen har jag en t-shirt på mig,men det finns ju en liten krage eller vad man skall kalla det på en sån med. Borde jag plocka iordning lite här hemma tro? Tja, kanske är det det denna dagen är till för. Fast, jag städade just senast igår. Men, å andra sidan har mycket hänt sedan dess. Bland annat två barn och tre katter. Jo, det får bli lite förstrött städande. Snart. Ska bara ta en kaffe till först. Och en ciggarett. Men sen så...

Är lite rastlös. Men int etillräckligt för att få något vettigt gjort. Bara sådär så att jag sitter och hoppar på en stol och knäpper irriterat med fingrarna. Zappar mellan tvkanalerna, kollar runt på nätet i en liten loop, samma sidor om och om igen. Lurar på att läsa färdigt boken jag håller på med men det blri inget gjort med det heller. Bara; rastlös. Katterna har sprungit och gömt sig så nån fästingborttagning är inte att tänka på. Kanske skulle städa lite? Bara dammsuga vardagsrummet kanske? Eller städa toaletterna. Nä, det låter jobbigt. Äta? Nä, det är väl inte det smartaste man kan göra för att bota tristess. Då finner man sig snart vara en av de där som behöver hjälp av brandkåren för att ta sig ur sängen. Fast jag borde faktiskt äta nått. Har inte ätit än idag, vad jag kan komma ihåg. Och maten står klar och färdig i köket. Hm, detta får jag fundera på. Under tiden kan jag ju alltid sitta på en stol och knäppa med fingrarna. Yeps, så får det bli.

Man får lätt dåligt samvete när man sitter inomhus när solen skiner utanför de nerdragna persiennerna. Man borde ju vara ute. Ägna sig åt kraftfulla bollsporter, simma, hoppa och skutta i solen. Istället sitter jag inomhus och dricker kaffe. Den enda solen jag ser är den som lyser på balkongen när jag är ute för att röka. Nu vet jag ju att sol är farligt nu för tiden. Man ska smörja in sig i diverse krämer, bära fånig hatt och hålla sig till skuggan. Men likt förbannat skall man inte sitta inomhus och kura som vore det november. Det är inte korrekt beteende på sommaren. Det är inte försvarbart. Ändå är det precis vad jag gör. Bara för att jag kan liksom. Men jag kommer nog ångra mig när vintervindarna viner kring knuten och snön faller som stora, vita, dasslock från den decembersvarta himmlen.

Men det är då det.

Funderar på att rycka upp mig. Här går jag och lägger dag efter dag utan att göra ett endaste lilla jota. Visst, jag utför de mest basala saker. Som att andas själv. Äta. Gå på toaletten. Men resten av tiden försvinner i ett enda stort "intet" Inget får jag gjort. Jag planerar en hel massa, jo då det gör jag. Jag har pratat om att byta tändstift på bilen i några dagar nu. Jag har talat om för familjen att jag minsann tänker tvätta bilen. Detta har jag sagt sedan i Mars. Jag när vilda planer på att sortera cd-skivorna. Vissa dagar vaknar jag i den fasta förvissningen om att detta skall bli den dagen då jag spikar upp den där tavlan som står på golvet i ett hörn. Av detta blir det endast ett stort "NOT" av det hela.

Man borde rycka upp sig. Raka sig, borsta håret. Göra något. Bara nått, vad som helst. Men tillslut brukar det hela sluta med att jag ligger i sängen på kvällen och väntar på John Blund, utan att fått nått gjort förutom att jag druckit en radda koppar kaffe och rökt oräkneliga antal ciggaretter.

Man borde. Äh, jag tar det i morgon.

Oups. Helt plötsligt tornar mörka, mörka moln upp sig ovan trädsiluetterna. Min plan att befolka stugan verkar allt mer befängd och övermodig. Ingen toa, ingen värme, inget kylskåp att ha mat i. Det enda som skiler stugan från lumparlivet är att det är lättare att få tag på rinnande vatten. I övrigt är det ungeför så spartanskt man kan begära av vilken munk som helst. Fast el har vi ju. Och micro. Men ingen värme. Majnätterna är rätt kalla kan jag meddela. Jag vet. I natt sov man en halvtimma, vaknade till och huttrade i en kvart för att återigen somna och sova en halvtimma, för att vakna till... ja,ni fattar. Utsövd ligger på en annan ö.

Nä, detta kräver i fortsättningen sovsäck och bättre planering. Fast det är inte omöjligt. Enligt SMHI så slulle ju regnet hålla sig igårn vår vackra stad. Hoppas det gäller mig med :-)

Packandet fortsätter idag. "Men jag fyller ju år", försöker jag. Men det går inte att smita längre. Allt i min lilla bod skall ut. Allt från elgrill, kattlåda, skruvmejslar, borrmaskiner, färgburkar. Allt, allt, allt. Puh. Jag som bara vill sova. Eller nått.

Fan att jag skall vara så lat. Folk tror att vi lata har det så bra. Men ärligt talat. Eftersom man är så lat som man är så blir ju allt man gör jättejobbigt och tråkigt. Tänk själv att bara göra jobbiga grejor hela dagar i rad. Det är banne mig ingen lätt uppgift.

Så det så.

Min Vackra Kvinna frågade mig när jag skall börja packa ner "snickerboa" i lådor. Byggarna kommer ju snart. Hulda Hustrun har redan varit uppe på vinder och hämtat flyttlådor, så det hastar enna som. I morgon, sade jag snabbt, brutalt och ärligt. Eller, snabbt iaf. Katterna rinner mellan benen på oss som kvicksilver, äldsta dottern med vidhängande pojkvän städar och packar frenetiskt. Hulda Hustrun dammsuger. Själv sittter jag här i lugn och ro och gör ingenting alls. Fasen jag borde börja yoga eftersom jag är så duktig på att stänga av omvärlden. Om det börjar lukta arbete så sluter jag mig som en mussla. Funkat än så länge.

Funderar fortfarande på att ta en promenad. Packa kan jag göra i morgon. Eller?