WoBWorld

Minsta sonen kom och lade sig i vår säng. Han är 5 år och kan väl få glömma bort att han är stor kille då o då. Men har det fortsatt tills han blir 14 ska ja ta ett allvarligt snack med honom.

Det påminde mig om en gång när jag och Hulda Hustrun just hade gått från att bara vara vänner till att bli lite mer. Än vänner alltså. (jo, vi gick den långa vägen, faktiskt) I det läget fanns ju inte jag som annat än "mammas kompis jonas". Så, det blev lite sent en kväll så jag fastnade hos min nu Hulda Hustru, som då var min flickvän, utom inför barnen där var jag mammas kompis. Av nåon anledning somnade jag så gott där, i sängen, lite lagom naken. Jag sov så gott så. Men så hördes det barnaskrik på natten och Hulda Flickvännen gick iväg för att avstyra ljudet. Jag låg kvar under täcket och somnade väl nästan om där. Då hörde jag ljudet av springande fötter. Två små fötter och två större. "nej nej, gå inte in där" hör jag Hulda Flickvännen säga strax före det lilla springande barnet hoppar upp i sängen och ner under täcket.

Det gick några sådana där eviga sekunder, sedan sade den mycket förvånade unge gossen: "men, det ligger redan någon här." Efter det var det där kompisköret helt meningslöst. Men nu blir inte pojken lika förvånad när det ligger en Jonas i mammas säng.