Julklappars införskaffande
Julen, de dåliga samvetenas högtid. Alla runt mig köper klappar. Varenda männsika. Det finns de som påstår sig vara helt färdiga med julinköpen. Jag tror inte på dem. Själv har jag inte ens börjat. Min Hulda Hustru, som jag evigt dyrkar och beundrar ´pekar glatt på ett antal paket och säger: "det är dina klappar där i den högen". Vad säger man? Jag kan inte visa upp någon hög. Inte ens en liten bula eller svulst.
"Jo, ja ska väl komma till det", säger man då samtidigt som paniken och det dåliga samvetet plågar själen. För vad fasen skall man köpa? Jag är helt urusel på det där med att köpa julklappar til kvinnor. Man vågar ju inte köpa något till köket, inte ens en liten ynka sked, för då kan man få på moppe för att man är mans shouvanist och det vill man ju inte vara. Smink samma sak där. Kläder, vem förstår sig på kvinors stolrekar. Inte jag i alla fall. Bling-bling och juveler då? Tja, det är ju det där med pengar o så. Kanske kan jag skrapa ihop till ett mycket litet bling. Ett mini-bling liksom. Ett blång kanske?
Min Hulda Hustru däremot är fantastisk på att köpa presenter och julklappar. Hon kommer ihåg i december att man i mars sade sig vilja ha just den där grejen, oviktigt vilken, Sånt kommer hon i håg. Så av henne får jag bara saker jag verkligen vill ha. Fattar inte hur hon gör det där. Själv har jag allt för många gånger stått och sett paniken i ögonen på någon som just öppnat en present från mig och försöker låtsas som att det verkligen var vad denna person behövde och ville ha.
Nä, får ta tag i det där.Pengar kanske? Kan det va nått? 500 spänn i ovikta sedlar. Eller 10000 till och med. Nä, det går bort. För opersonligt, jag vet. Glöm att jag ens tog upp det.
Får lura lite till. Eller snarare, börja lura.
"Jo, ja ska väl komma till det", säger man då samtidigt som paniken och det dåliga samvetet plågar själen. För vad fasen skall man köpa? Jag är helt urusel på det där med att köpa julklappar til kvinnor. Man vågar ju inte köpa något till köket, inte ens en liten ynka sked, för då kan man få på moppe för att man är mans shouvanist och det vill man ju inte vara. Smink samma sak där. Kläder, vem förstår sig på kvinors stolrekar. Inte jag i alla fall. Bling-bling och juveler då? Tja, det är ju det där med pengar o så. Kanske kan jag skrapa ihop till ett mycket litet bling. Ett mini-bling liksom. Ett blång kanske?
Min Hulda Hustru däremot är fantastisk på att köpa presenter och julklappar. Hon kommer ihåg i december att man i mars sade sig vilja ha just den där grejen, oviktigt vilken, Sånt kommer hon i håg. Så av henne får jag bara saker jag verkligen vill ha. Fattar inte hur hon gör det där. Själv har jag allt för många gånger stått och sett paniken i ögonen på någon som just öppnat en present från mig och försöker låtsas som att det verkligen var vad denna person behövde och ville ha.
Nä, får ta tag i det där.Pengar kanske? Kan det va nått? 500 spänn i ovikta sedlar. Eller 10000 till och med. Nä, det går bort. För opersonligt, jag vet. Glöm att jag ens tog upp det.
Får lura lite till. Eller snarare, börja lura.
Kommentarer
Trackback