Har kommit på att det är något fel på mig. Helfel. Jag följer inga serier på tv, förutom Simpsons, Morden i Midsumer som jag är barnsligt förtjust i och andra engelska deckare. I övrigt, nada. Aldrig sett ett enda avsnitt av 24, aldrig ett endast avsnitt av den där med uttråkade hemmafruar eller hur det nu var, nått enstaka avsnitt av sex and the... (vet tjejserie, men ändå) , när vi kommer till lost är jag hetl lost. Vet inte ens vad det handlar om.

O det är absolut inget jag planerat eller strävat efter, att inte se dessa eviga serier som rullar runt med folk på öar, hotell eller instängda i hus. Det faktum att jag inte anser att man kan lära sig någo överhuvudtaget genom att titta på dokusopor (sic) inte ens med ett antropologiskt synsätt, har inget med saken att göra. Jag följde glatt Robinson för några år sedan, klubb Goa tyckte jag var underhållning på hög nivå och Vänner missade jag sällan några avsnitt av. Så det är inte det att jag anser mig för fin eller allt för kulturell för dylika förströelser, men det blir bara inte av att jag tittar. Förövrigt så missade jag Vänner i nästan tio år eftersom jag trodde det var en tjejserie, så dum är jag.

Men det är ju knappt man vågar erkänna det. Att berätta för folk att man aldrig sett ens ett endaste lilla avsnitt av 24 eller csi-calcutta är ju som att berätta att man har utedass och stampat jordgolv i köket. Man finns ju nästan inte ju. Sådana som mig låser de nog snart in i trånga burar och sticker vassa kanyler i för att söka utröna vad sjutton det är för fel på oss.

Kanske bäst att sätta på tvn i alla fall