One glass man
Tecknen börjar visa sig. Tecknen på att jag och Hulda Hustrun har varit gifta i snart ett år. man låser inte längre när man går på toaletten för att göra "det stora", man äker ensam för att handla så är den äkta hälften hemma med barnen. Innan åkte man alltid tillsammans för att handla. Man glömmer ibland bort nattpussen, inte ofta men ibland ialla fall. Sen kommer de där goa kommentarerna. Fick en sån nyss.
"du är expert på att drälla glas omkring dig, du tar ju ett nytt för varje klunk du dricker, jag tycker jag plockar glas hela tiden".
Ovanstående sades med ett leende. Men man vet ju att bakom leendet döljer sig allvar. Sen kommer en klassiker:
"Det roliga är att glasen aldrig står i köket utan någon annastans i lägenheten."
Nu vet ju jag att det inte alls finns något roligt i den meningen. Och jag vet ju att hon har rätt så jag mumlar något tomt om att ja skall skärpa mig.
Men det är nu det gäller. Skillnaden mellan skillsmässa om 7 år och ett glatt firande av 50-åriga bröllopsdagen. Det är nu den skillnaden görs. För nu börjar det hårda jobbet. Att faktiskt lyssna på vad hon säger, ta det till sig och banne mig göra något åt det med.
Det kan låta som en skitgrej, det säges som om det är en skitgrej. Men det är det inte. Jag vet det nu. Jag vet att om jag inte gör något åt mitt vårdslösa handskande med hushållets glas så sviker jag redan där de löften jag gav vid vår vigsel. Att älska i nöd och lust. Att ta den andre påallvar, att inte förfalla, att inte bli lat i vardagen. Ett glas här o där låter inte så allvarligt. Men hon, kvinnan jag älskar, avgudar, dyrkar, har sagt att det stör henne. Då får jag fanimej lyssna på henne, ta henne på allvar. För nästa gång är det jag. Och om vi slutar lyssna på varandra redan nu, såklar att det går åt helvete då i sista änden,
Och det vill ja ju inte. Så jag skall nu bli en "one glass man". För mitt liv står på spel och står o faller med det.
"du är expert på att drälla glas omkring dig, du tar ju ett nytt för varje klunk du dricker, jag tycker jag plockar glas hela tiden".
Ovanstående sades med ett leende. Men man vet ju att bakom leendet döljer sig allvar. Sen kommer en klassiker:
"Det roliga är att glasen aldrig står i köket utan någon annastans i lägenheten."
Nu vet ju jag att det inte alls finns något roligt i den meningen. Och jag vet ju att hon har rätt så jag mumlar något tomt om att ja skall skärpa mig.
Men det är nu det gäller. Skillnaden mellan skillsmässa om 7 år och ett glatt firande av 50-åriga bröllopsdagen. Det är nu den skillnaden görs. För nu börjar det hårda jobbet. Att faktiskt lyssna på vad hon säger, ta det till sig och banne mig göra något åt det med.
Det kan låta som en skitgrej, det säges som om det är en skitgrej. Men det är det inte. Jag vet det nu. Jag vet att om jag inte gör något åt mitt vårdslösa handskande med hushållets glas så sviker jag redan där de löften jag gav vid vår vigsel. Att älska i nöd och lust. Att ta den andre påallvar, att inte förfalla, att inte bli lat i vardagen. Ett glas här o där låter inte så allvarligt. Men hon, kvinnan jag älskar, avgudar, dyrkar, har sagt att det stör henne. Då får jag fanimej lyssna på henne, ta henne på allvar. För nästa gång är det jag. Och om vi slutar lyssna på varandra redan nu, såklar att det går åt helvete då i sista änden,
Och det vill ja ju inte. Så jag skall nu bli en "one glass man". För mitt liv står på spel och står o faller med det.
Kommentarer
Postat av: pernilla
så farligt e väl det inte,ibland tycker jag det e lite gulligt faktiskt, men inte när jag får skit. Bara så att du vet, älskar jag dig oavsett fu ett eller flera glas använder.
Trackback