rAMlar ruNt

likt fjärilen flyr jag mitt öde, så vackert men ändå en flykt. Likt ensamt och ogiltigt flöde, av vatten, torkat och styggt. Som natten jag pekar mot dagen, med månen som min enda vän, om du vill mig väl ta om tagen, hjäp endast när ja bett om den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback