Att ha mer ansvar än man pallar och sånt...

Läste ett reportage i nån papperstidning och det där med att vara styvfar. Sitter och funderar på vilket otroligt ansvar man har som styvförälder. Jag menar, ens egna ungar har man ju ansvar för. Men man behöver bara svara inför sig själv och den andre föräldren. Och så barnet då givetvis. Men styvbarn har man ju ännu mer till låns. Man måste vara en god styvförälder, måste passera inför den biologiska pappan med. Ja menar, mina barn har ju styvföräldrar i sina mödrars hem. Jag är ju jättenoga med att de skall vara bra karlar. Inte för mina x skull men för mina barns. Man vill ju inte har nån skitstövel som förebild och vuxen i ens barns liv.

jag är styvfar till tre underbara ungar. Ibland tycker jag annorlunda än barnens mor, men det är ju alltid hennes och faderns åsikter som räknas. Det enda som kan vara riktigt svårt är att jag hela tiden får försöka tänka på hur fadern skulle göra, hur han skulle tänka. Det är min förbannade plikt att så att säga "släppa in fadern i vårt hem", för även om han inte bor med sina barn vet jag ju att han vill ha någon form av kontroll över barnen även när de är hemma hos oss. För så vill ju jag ha det med mina egna, köttsliga, barn.

Hiitade lite på
nätet som jag skummar igenom. Det är nog som jag tror. Att vara styvförälder är svårt. Jättesvårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback