P-pillret och jag

Det där med att ge katten p-piller är ju inte helt okomplicerat. Jag började med att med ren logik och ett trevligt sät för katten precentera fördelarna med att äta p-piller. Lite lugn i livet trodde väl jag att hon var sugen på. Men det gick inge vidare. Sen förkte jag påpeka hur goda tabletterna såg ut. Blåa och fina. Och så små att det iten vore något problem för en normalstor kisse att sluka dem i ett nafs. Samma sak. En rad med skinande blanka nej var allt som mötte mig.

Tillråga på allt så började katten tappa intresset för mig, min person och det jag förkte förklara. Hon knatade plötsligt iväg och lämnade mig ensam med det lilla blå vackra pillret i handen. Vid detta laget hade vår andra katt ,Lancelot, börjat intressera sig för pillret. Nu är ju han en just det, en han. Och kastrerad. Så för honom fick jag nu lugnt och metodiskt förklara att det var inget för honom. Han gav mig en dräpande blick, men släppte sedan inte blicken på min hand med pillret.

Så, jag fick övergå till rent kallt och brutalt våld. Honkatten infångades, pillret petades in i ena mungipan på den vid detta laget mycket förnärmande katten och djurets mun hölls stäng till hon svalde pillret. Jag kan inte säga att jag ser fram mot en sådan dust i veckan. Men men, först skall vi se om hon slutar skvätta omkring i lägenheten. Om det funkar så skall vi kastrera stackarn.

Vad allt skall man inte vara med om?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback