WoBWorld

Sovit som en stock. Tydligen har telefonen ringt två gånger men jag har inte hört ett skvatt. Katten hoppade upp i sängen och där låg vi och nanade så gott så. När jag väl vaknade stormade Hulda Hustrun in genom dörren, pigg och nyter efter sitt besök i sjukhusvärlden. Allt hade gått bra ialla fall och det är ju tur att den lille killen är vid gott humör inför halsmandeloperationen. Själv har jag som sagt tillbringat ensamtiden med att sova.

Mitt utrymme på bloggen börjar ta slut, så snart får jag bestämma mig om jag skall uppgredera mitt meddelemsskap för de där 59 kronorna eller lägga ner alt flytta bloggen. Som om jag kunde ta ett sånt beslut när jag nyss gått upp. Och i vilket fall som helst så spelar det inte nån roll vad jag bestämmer så länge vi inte har några pengar. När man är sådär jättefattiga kanske det inte är en blogg man skall prioritera? Eller :-)

Hulda Hustrun gav sig iväg till affären för att inhandla det mest nödvändiga. Och snus. Det känns väl sådär att slänga ut pengar på snus när vi får vända på varenda krona. Lite skämms jag. Men det räcker att jag inte skall hitta dosan här hemma för att nikotinbehovet skall skrämma upp mig till oanade höjder. En tillvaro utan nikotin ter sig som grå, fattig och innehållslös. Det mjällaste påsklamm, den saftigaste lax skulle smaka som grusi gommen utan att kunna avsluta måltiden med en snus. Dagarna skulle bara vara en lång transportsträcka mot evigheten utan mitt älskade snus och kaffet.

Tar jag i? Överdriver jag? Jo, troligen. Men det är svårt att sluta snusa. Det kan vi väl vara överens om i alla fall.

Eller?