Söndagslugnt

Det är liksom tomt ute. Jag har varit och hämtat min yngste son eftersom han ringde och ville komma över en stund. På vägen var jag nästan ensam, bara enstaka bilar, jag såg inte heller några gångare. Söndagslugnt får man väl kalla den färgen. Gott att världen inte snurrar så vansinnigt fort hela tiden utan tar små pauser då och då. Gott så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback