Ungdjävlar!

Min äldsta son vet precis hur han skall göra för att reta mig så mycket som möjligt. Sen har han alltid någon helt otrolig förklaring. Som detta med att han bor växelvis hos och sin ömma moder. Han byter på söndagen, som alla våra barn gör. Men sista tiden har han allt får många gånger inte dykt upp på söndagen. Inget telefonsamtal för att förklara eller så. Så, givetvis blir man orolig när ens 15 åriga son itne kommer hem på söndagkvällen. Man ringer hans mobil, men den är ju avstängd. Och hos modern tutar det upptaget. Sen dyket karlsloken upp på måndag eftermiddag. "Jag hade inga pengar på telefonkortet och mamma pratade i telefon". Tydligen bor hans ömma moder i telefonen eftersom han inte ens klarar att kämpa till sig en halv minut för eget bruk.

Jag önskar det vore lika enkelt när man är vuxen. MAn struntar i att gå till jobbet på Måndagen och dyker upp på tisdagen i stället. "Hep, inga pengar på kortet vettu" skulle man mumla lite ur ena mungipan innan man gick in till sitt kontor och stängde dörrren. (Nu kan den som känner mig påpeka att jag faktiskt gjort det en gång. Efter semestern så läste jag fel på schemat så istället för att komma på måndag morgon gick jag till arbetet på tisdag eftermiddag, då jag trodde jag jobbade kväll. Men jag hade i alla fall vett att skämmas. Djupt och mycket).

Fan vet vad man skall göra åt en son unge? Prygla vett i karln? Muta honom. Eller är det som vanligt när det gäller föräldraskap den där tråkiga, jobbiga metoden? Ni vet, prata och kommunicera? Fast hur fan kommunicerar man med en 15-16 åring. Fan det är ju lättare att diskutera filosofi med en guldfisk än att nå en sån där unge.

Jag avgår snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback