Att vara resande i fotboll
Som sagt, vi var ju in Malmö igår för att titta på fotboll. Det var lite kul eftersom vare sig jag eller Hulda Hustrun varit i Malmö tidigare. Så fick man se (lite) av staden också. Vi åkte från Borås Arena med tre bussar vid 9 på morgonen. Det var 179 gulsvarta glada människor som åkte med. Det var även första gången jag åkte dubbeldäckare, förutom den obligatoriska i London då givetvis. Man hade delat upp oss mellan bussarna så jag, Hulda Hustrun och min dotter med kamrat hamnade bland "pensionärerna", alltså dem över 25 år typ. Både dottern och jag hade våra helt nya Elfsborgshalsdukar stolt kring halsen. Dottern fick sin dagen innan på sin födelsedag. Det konsumerades en held del öl på vägen, men jag höll mig ju till Fanta. Vi stannade på vägen för att fylla på förråden och även för att göra oss av med lite av det som runnit i på vägen. Efter ca 4 timmar kom vi fram till Malmö. Jag kan säga att det är djäkligt häftigt när 179 Elfsborgssuportrar ramlar ut ur bussarna och börjar med ramsor på gatan. Det både syns och hörs. En krog var bokad och där fylldes det på med både mat och dryck. Grannarna som bodde runt på gatorna där måste trott att de hamnat i Borås för det skrålades ramsor i parti och minut. Jag förstår inte hur en del han sricka så mycket som de gjorde när det sjöngs hela tiden.
Efter ett tag beslöt jag, Hulda Hustrun, min dotter med kamrat och Hustruns dotter att vi skulle gå i förväg till arenan. Äldsta dottern hade ju varit i Malmö så hon hade en dimmig aning om vart vi skulle ta vägen. Vi gick genom en vacker park med en stor sjö och hamnade på ett kaff´r där Hulda Hustrun passade på att dricka lite kaffe och jag tog en välförtjänt Loka. Vi passade även på att fråga en Malmöbo om vägen till arenan. Men det var inte så komplicerat. Det var bara att knata gatan rakt ner.
När vi kom till arenan släptes vi in på den speciella ingång som var reserverad för "gästande supportrar". För mig som aldrig varit med på en bortamatch var det lite annorlunda. Man var instängd på en speciell sektion. Det var som en liten Elfsborgsvärld därinne. Allt som de resterande supportrarna ramlade in så fylldes sektionen av ramsor, halsdukar, tröjor, banderoller, flaggor och allt som skall till. Jag måste erkänna att det är något helt speciellt att tillhöra en sån sammanhållning. fast jag inte kände så många, om ens någon höll jag på att säga, så vara alla börder och systrar.
Matchen i sig var en sorglig tillställning där Ekfsborg spelade riktigt uselt i första halvlek. Som tur var räddade Anders Svensson en poäng till laget genom att göra ett mål. Men Elfsborg kan så mycket mer. Men ok, nån skitmatch kan de väl få spela. Vi fick ju som sagt ett poäng i alla fall.
Hemfärden blev en glad tillställning. Vi fick ta vägen över den lokala polisstationen för att hämta en deltagare som blivt anhållen för fylleri. Jag kan ju bara konstatera att det fanns då betydligt fullare peroner på plats än denna arma man. På bussen hem underhöll bland annat Äldsta dotterns fader min dotter och hennes kamrat. Han var på ett särdeles gott humör och berättade för de unga töserna ungeför 100 gånger att "jag är inte farlig, jag är rätt snäll" De unga töserna fnittrade förskräckt när han tjattrade på. Det tog ju några timmar att åka hem, men vi tittade på förra Malmö matchen som spleade hemma på dvdn och hade det rätt bra. Förutom att min stackars rycgg höllpå att braka ihop sista vägen så var det helt ok bussliv man levde. Väl hemma så somnade jag som ett barn, direkt huvudet mötte kudden.
Ja, vad alllt skall man inte vara med om.
Efter ett tag beslöt jag, Hulda Hustrun, min dotter med kamrat och Hustruns dotter att vi skulle gå i förväg till arenan. Äldsta dottern hade ju varit i Malmö så hon hade en dimmig aning om vart vi skulle ta vägen. Vi gick genom en vacker park med en stor sjö och hamnade på ett kaff´r där Hulda Hustrun passade på att dricka lite kaffe och jag tog en välförtjänt Loka. Vi passade även på att fråga en Malmöbo om vägen till arenan. Men det var inte så komplicerat. Det var bara att knata gatan rakt ner.
När vi kom till arenan släptes vi in på den speciella ingång som var reserverad för "gästande supportrar". För mig som aldrig varit med på en bortamatch var det lite annorlunda. Man var instängd på en speciell sektion. Det var som en liten Elfsborgsvärld därinne. Allt som de resterande supportrarna ramlade in så fylldes sektionen av ramsor, halsdukar, tröjor, banderoller, flaggor och allt som skall till. Jag måste erkänna att det är något helt speciellt att tillhöra en sån sammanhållning. fast jag inte kände så många, om ens någon höll jag på att säga, så vara alla börder och systrar.
Matchen i sig var en sorglig tillställning där Ekfsborg spelade riktigt uselt i första halvlek. Som tur var räddade Anders Svensson en poäng till laget genom att göra ett mål. Men Elfsborg kan så mycket mer. Men ok, nån skitmatch kan de väl få spela. Vi fick ju som sagt ett poäng i alla fall.
Hemfärden blev en glad tillställning. Vi fick ta vägen över den lokala polisstationen för att hämta en deltagare som blivt anhållen för fylleri. Jag kan ju bara konstatera att det fanns då betydligt fullare peroner på plats än denna arma man. På bussen hem underhöll bland annat Äldsta dotterns fader min dotter och hennes kamrat. Han var på ett särdeles gott humör och berättade för de unga töserna ungeför 100 gånger att "jag är inte farlig, jag är rätt snäll" De unga töserna fnittrade förskräckt när han tjattrade på. Det tog ju några timmar att åka hem, men vi tittade på förra Malmö matchen som spleade hemma på dvdn och hade det rätt bra. Förutom att min stackars rycgg höllpå att braka ihop sista vägen så var det helt ok bussliv man levde. Väl hemma så somnade jag som ett barn, direkt huvudet mötte kudden.
Ja, vad alllt skall man inte vara med om.
Kommentarer
Trackback