WoBWorld

Vilket fasligt liv det var om dessa före detta idrottare som knarkat. Som om världen går under kan man tro. Och för en del gör den väl det kanske. Men blir man förvånad? Nä, inte jag i alla fall. Idrottsmän rör sig ju i samma kretsar som restenav "di rike och berömda". Att tro att det förekommer knark i dessa kretsar är väl inte en allt för genialisk gissning. Och, jag vet, detta chockar en del, men idrottsmän är människor. Jo, det är sant. De är av kött och blod. Och speciellt de gamla avdammade stjärnorna, de som var stora för många år sedan saknar säkerligen kicken de fick ut av sin idrott. Så, pengar på fickan, dorger mitt framför nosen. Dags för lite roligt. Så drar man en lina eller två. Då och då. Bara på party liksom.

Idrottsmän borde väl kanske vara föredömen kan man tycka. Men varför tro att de är osårbara? De lever samma liv som vi andra. Och det måste vara ruggigt svårt att när man är 30 år redan ha nått sin högsta kapacitet. Att se framför sig hur varje dag bara kommer vara ett steg längre från de stora dagarna. Vet inte, men det verkar jobbigt på något sätt.

Det som retar mest är väl hyckleriet. Det är ju inte som i rockbranchen där man liksom förväntas knarka lite. Utan det pekas med hela handen på sina medmänniskor och man kräver asketiskt liv av alla, speciellt aktiva. Är det inte att att lura sig själva? Nä, jag vet inte. Men man är glad att man itne heter Sjöberg idag.