Den politiksa religionen

Jag vill inte kalla mig religiös. Av den enkla anledningen att jag inte bekänner mig till någon av de etablerade religionerna. Jag har en viss dragning till katolisicmen, jag gillar det där med att man kan bikta sina synder och bli ren igen. Fast å andra sidan har jag aldrig förstått mig på det där med att man inte får använda preventlivmedel eller att de proffesionella utövarna, präset eller vad det kan heta, måste har så lustiga kläder. Sen är det ju det där med att man är tvungen att blunda för varenda naturvetenskaplig upptäckt. För det står ju annat i den heliga boken. Det blir hemskt svårt att verkligen tro på att jorden skapades på 6 dagar.

 Det bara vimlar ju av  en massa olika religioner, men det de flesta har gemensamt brukar ju tyvärr vara intoleransen. Typ, du tänker inte som jag alltså är det fel på dig. Och eftersom det är fel på dig får jag döda dig om jag vill. I min guds, vem det nu är som är aktuell, namn. När det gäller politik brukar jag säga att jag är en socialistisk liberal. Alltså, jag tror på den inneboende kraften i oss männsikor, och jag tycker att den skall få blomstra fritt. Men jag är även av den åsikten att vi måste hjälpa varandra. Alla är inte lika starka. Alla har sina egna sidor.Oftast tycks det som om de religiösa också, av ren automatik, hamnar på högersidan av den politiska värdeskalan. Hur nu det går till? Vad har Jesus med Bush att göra liksom? Borde inte det vara tvärtom? Att de som förespråkar kärlek till den nästa också propagerar och tror på att vi bör hjälpas åt, vi stackars människodjur? Så, vart hamnar då jag? Som inte kan passa in mig i varken nån religion eller ett enkelt partiprogram?

Jag kan ske kan kalla mig andlig? Det låter ju bra. För jag kan inte för mitt liv komma på någon annan anledning till allt det vackra omkring oss än att det någonstans finns en kraft som aktivt skapat allt. Även om jag tror på The big bang så nog tusan tror jag att det var någon som tryckte på avtryckaren liksom. Och att jag får sådana vackra gåvor som mina barn, min fru, alla dessa vackra dagar, att jag får känna regnet mot mitt ansikte och solen mot min kropp. Att jag är välsingnad med en relativt god hälsa och att jag alltid på något sätt hittat ny styrka även när det varit svåra motgångar, nog måste det finnas någon bakom det? Hur det hänger ihop med all världens krig, sjukdomar och elände kan jag inte förklara. Jag kan bara vara tacksam för det jag får.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback