WoBWorld

Att leva i en familj kan vara påfrestande. Speciellt i en tid när ungdomar och barn inte har den allra minsta respekt för äldre eller det faktum att det är vi vuxna som bekostar deras hela livsföring, från skor till pålägget på deras mackor. Bara en sån sak som att här sitter jag, gamla gubben gnäll, fint och snällt på min stol vid skrivbordet och filosoferar. Under tiden lyssnar jag till musik. Då kommer Hulda Hustruns äldsta dotter med vidhängande pojkvän in, sätter på tvn och höjer ljudet så att det överröstar ljudet från min musik. Inget "går det bra om..." eller "kan vi..." utan bara på med tvn. Skulle jag gjort så när jag var 16 år skulle min ärade fader peronligen jagat mig ut ur huset med en snara i handen. De äter upp allt brödet utan en tanke på att det finns 7 andra peroner i vår stora familj. De stökar ner, låter, slår i dörrar, dricker upp mjölken (jag har starka misstankar att min äldsta son är kalv), sölar ner i köket, talar högt, mycket och hela djäkla tiden. De beter sig kort sagt som om det är deras och bara deras hem. Hänsyn slutade de visst lära ut i skolorna nån gång på 80-talet. Låter jag bitter? Det är inget mot hur sur jag är. För jag tycker ärligt talat att det är fördjävligt. Det håller på att växa upp en hel generation av svin. De förväxlar ärlighet med elakhet, "men jag tycker man skall vara ärlig och säga vad man tycker" betyder att man kan slänga vad som helst, oavsett hur elakt det är, i ansiktet på sin nästa. De har bara sina egna intressen för ögonen. Alla ska jobba med media och de tror att dokusåpor är på riktigt. De har lärt sig att ta för sig men inte att ge. De skriker, gapar och vi vuxna ger oss.

Jag och Hulda Hustrun har nog haft tur med våra barn, eller så har vi gjort ett bra jobb. Men även våra barn är ibland hopplösa. Men jag ser ibland ungar som jag skulle vilja strypa. Små, arroganta skitstövlar som tar upp en massa plats och förbrukar en massa syre. Helt utan att ge något tillbaka till världen. Utan en tanke på att varje handling får en konsekvens.

Nä, nu är jag så arg att jag nog får äta lite choklad. Så arg är jag.