Kvällsmat och tårar
Nu kan jag känna mig sådär duktig som man bara kan göra när man utfört storverk. Jag har städat minsan. Putsat och donat, sorterat och dammsugit. Så därför har jag nu utfärdat förbud för resten av familjen att röra sig i de städade utrymmena. Speciellt gäller detta de två marodörerna. Det vill säga de små barnen. Det räcker att de tänker en endaste liten tanke på ett rum så blir det rummet omedelbart stökigt. Om de dessutom fysiskt vistas i lokalen så blir det sju resor värre. Så medan Hulda Hustrun utfodrar dem så sitter jag med skarp och bister min och följer minsta rörelse.
Såklart fungerar det inte. Medan det äts skall det hoppas upp och ner, springa och hämta vatten/ketchup/mjölk/andra bestick och en million andra saker. De snurar på kökslampan som hänger över dem. Hulda Hustrun ber dem sluta upp med det där. Bums. De slutar. En stund. Sen är det dags att pilla. Bara lite, bara så att lampan åker in i brorsans alt syrrans skalle. Sen skall det diskuteras varför inte den ena fick samma som den andra, trots att Hulda Hustrun redan före måltiden frågade vad var och en ville ha att äta. Nu är ju detta fel. Jättefel. Klart man skall ha samma som syskonet att äta. vid detta laget börjar Min Vackra Kvinna tappa lite av sitt gudomliga tålamod och hon höjer rösten: "Ät nu, sluta tjafsa, ät". De milda små änlarna svarar med att föröka ta varandras bestick. Skrik uppstår. Ett barn gråter bittra tårar. Det andra barnet är mystiskt nog helt tyst. Efter att det gråtande barnet hulkat fäördigt framgår att det för tillfället tysta syskonet har tagit en ärta från tallriken. Detta dementeras ivrigt av förövaren. Det medlas och frid sänker sig en stund.
"Sluta pilla på LAMPAN". Det är barnens ömma moder som just fått lampan rakt i pannan och skriar upprört. Barnens ögon fylls med våta tårar och dottern vågar sig på att säga "bara om du slutar vara arg". Modern, tillika Min Vackra Älskarinna frustar vid detta laget. Barnen förstår signalen och äter upp, nästan i lugn och ro. Sen skall det borstas tänder. Givetvis skall barnen nu pyssla med tusen och en sak, förutom att borsta tänderna. Jag hör ett antal gånger hur Hulda Hustrun höjer sin vackra röst i vredesmod. Katter jagas, en tandborste är på drift (hur man nu bär sig åt för att tappa bort sin tandborste. Men allt går när man är 6-år). Hustrun ylar nu i kapp med barnen. "LÅT KATTEN VARA; LETA UPP DIN FÖRBA**ADE TANDBORSTE". Tandborsten hittas i barnets säng. Efter en liten lektion i att det är bäst att borsta tänderna i badrummet och inte ränna omkring med borsten stapplar Hulda Hustrun, barnen och en nyfiken katt in i barnens rum. Barnen lägger sig under skarpa protester och nu börjar den flera timmar långa leken "vem tröttnar först". Det inbegriper att både jag själv och Hulda Hustrun ett antal gånger går in i barnens rum och i allt skarpare ordalag äskar tystnad. För annars händer det grejor. Efter några timmar brukar barnen ge upp och somna. Men där är vi inte ens i närheten av än så länge.
Men nystädat, det är det.
Såklart fungerar det inte. Medan det äts skall det hoppas upp och ner, springa och hämta vatten/ketchup/mjölk/andra bestick och en million andra saker. De snurar på kökslampan som hänger över dem. Hulda Hustrun ber dem sluta upp med det där. Bums. De slutar. En stund. Sen är det dags att pilla. Bara lite, bara så att lampan åker in i brorsans alt syrrans skalle. Sen skall det diskuteras varför inte den ena fick samma som den andra, trots att Hulda Hustrun redan före måltiden frågade vad var och en ville ha att äta. Nu är ju detta fel. Jättefel. Klart man skall ha samma som syskonet att äta. vid detta laget börjar Min Vackra Kvinna tappa lite av sitt gudomliga tålamod och hon höjer rösten: "Ät nu, sluta tjafsa, ät". De milda små änlarna svarar med att föröka ta varandras bestick. Skrik uppstår. Ett barn gråter bittra tårar. Det andra barnet är mystiskt nog helt tyst. Efter att det gråtande barnet hulkat fäördigt framgår att det för tillfället tysta syskonet har tagit en ärta från tallriken. Detta dementeras ivrigt av förövaren. Det medlas och frid sänker sig en stund.
"Sluta pilla på LAMPAN". Det är barnens ömma moder som just fått lampan rakt i pannan och skriar upprört. Barnens ögon fylls med våta tårar och dottern vågar sig på att säga "bara om du slutar vara arg". Modern, tillika Min Vackra Älskarinna frustar vid detta laget. Barnen förstår signalen och äter upp, nästan i lugn och ro. Sen skall det borstas tänder. Givetvis skall barnen nu pyssla med tusen och en sak, förutom att borsta tänderna. Jag hör ett antal gånger hur Hulda Hustrun höjer sin vackra röst i vredesmod. Katter jagas, en tandborste är på drift (hur man nu bär sig åt för att tappa bort sin tandborste. Men allt går när man är 6-år). Hustrun ylar nu i kapp med barnen. "LÅT KATTEN VARA; LETA UPP DIN FÖRBA**ADE TANDBORSTE". Tandborsten hittas i barnets säng. Efter en liten lektion i att det är bäst att borsta tänderna i badrummet och inte ränna omkring med borsten stapplar Hulda Hustrun, barnen och en nyfiken katt in i barnens rum. Barnen lägger sig under skarpa protester och nu börjar den flera timmar långa leken "vem tröttnar först". Det inbegriper att både jag själv och Hulda Hustrun ett antal gånger går in i barnens rum och i allt skarpare ordalag äskar tystnad. För annars händer det grejor. Efter några timmar brukar barnen ge upp och somna. Men där är vi inte ens i närheten av än så länge.
Men nystädat, det är det.
Kommentarer
Trackback