WoBWorld

Hua, dåligt samvete tycks vara min arvedel. Det finns ständigt något att känna sig usel över. I dag är det min Ömma Moder som är på tapeten. Jag kom på att jag inte ringt eller hört av mig på ett väldigt bra tag nu. Hon bor bara några ynkliga hundra meter bort men det bli rliksom inte av att jag hör av mig. Dag läggs till dag och helt plötsligt har det gått några veckor. Sen är ju min mor världsmästare på att uppmuntra dåligt samvete hos sin ende son. På frågan hur det är så brukar hon sucka djupt och med melodromatisk röst säga att "det går så länge det går". Vad man förväntas svara på detta har jag inte räknat ut än. Jag bruker säga nått om att det "är väl så". Sen brukar hon alltid passa in någon kommentar om att "är väl inte så viktigt med en gammal mamma". Smaka på den du. Vid det laget brukar det dåliga samvetet stå på topp i mitt arma bröst och jag sitter och vrider mig på stolen av obehag. När samtalet är över brukar jag lägga på luren med en lättnadens suck. Hm, kan det ha något med att jag ringer så sällan tro? För att det är så obehgligt? Vem vet.

Sen finns det ju en rad med olika saker att ha dåligt samvete för. Att Hulda Hustrun hann före med att städa i kylskåpet fast det var jag som skulle göra det. Att man inte har något fadderbarn nere i djupaste Afrika. Att det var så länge sedan man hörde av sig till sina kompisar. Att man inte tillbringar tillräckligt med tid med barnen. Att man inte ringt det där viktiga telefonsamtalet. Att jag inte slutat röka/snusa/äta. Det är bara att välja och vraka. Jag är expert på det dåliga samvetet. Men men. Ett dåligt samvete i taget. Nu koncentrerar jag mig på den Ömma modern. Det räcker nog några timmar till kan jag tro.