Mitt härdade jag
Min rygg är inte gjord för att sitta i en buss 8 timmar. Den sista delen av förden hemmåt så satt jag som på nålar. När vi väl skymtade Kinnaskylten i mörkret så jublade jag invärtes. Man börjar bli gammal. Jojemen. Snart dags för rollator eller åtminstone en käpp. Kanske ska skaffa hatt och en plastkasse med okända och obehagliga saker. Sen ska jag åka buss hela dagen och skälla på alla under 60 som inte reser sig för mig. Och om de reser sig ska jag absolut inte tacka.
Vet inte. Men de där 8 timmarna i buss har gjort mig elak och hård. Det har härdat mitt sinne och min ande. Ungeför som fängelset gjorde med Mandela. Fast vänta nu, har var ju njuk i anden även efter alla år i den där hålan. Jo men som liknelse liksom. Jag är rena rama Clin Eastwood nu. Yes Sir.
Do You feel lucky, Punk?
Vet inte. Men de där 8 timmarna i buss har gjort mig elak och hård. Det har härdat mitt sinne och min ande. Ungeför som fängelset gjorde med Mandela. Fast vänta nu, har var ju njuk i anden även efter alla år i den där hålan. Jo men som liknelse liksom. Jag är rena rama Clin Eastwood nu. Yes Sir.
Do You feel lucky, Punk?
Kommentarer
Trackback