WoBWorld

Min plånbok är för tunn. Jag kan snabbt konstatera detta endast med en snabb blick. Behöver nästan inte titta alls förrän jag förstår att den är alldeles för klen för mina behov. Eller, nu ljuger jag. Den är egentligen int especiellt tunn alls. För jag har en såndär praktisk sak med en massa, massa fack för alla dessa kort man har. Kontokort, lånekort, busskort, bensinkort, diverse poängkort. Och en femtiolapp mitt i allt. Men själva grundtanken kvarstår. Jag har för lite pengar. Jämt. Jag har aldrig varit med om att jag tänkt "hm, nu har jag allt för mycket pengar". Aldrig. Inte ens varit nära att tänka så. Lovar. Däremot så är jag allt för van vid att jag lurar på hur sjutton jag skall få denna månaden att gå ihop. Jag vill inte utpeka mig själv som speciellt girig. Jag har en sund inställning till ekonomin. Bara pengarna räcker till mina enkla behov så är jag nöjd. Men livet kostar på. Bara för att göra det allra minsta skojsigt behöver man prasslande kontanter. Eller i vilket fall som den skugga av pengar som ett kontokort kan fälla. Men mina kontokort är kroniskt ansträngda till bristningsgränsen. Jag betalar sådana summor bara i ränta att jag är tvungen att dra andan till mig när jag tänker på det.

Nä, en mille eller två skulle sitta bra. Eller ännu hellre tre-fyra. Jag är säker på att det skulle funka bra ihop med mig. Jag tror jag skulle klä i pengar. Men men, livet är djupt orättvist och de enda millar jag får se är på film. Jag drabbas ibland av snålhet. Det går i perioder. Under några månader kan jag få frossa bara mjölken gått upp femtio öre, medan jag i andra perioder kan frossa i shopping och onödiga inköp. Just nu är jag inne i en snålperiod. Såklart skulle jag då igår göra en riktigt dålig affär. jag köpte en programlicens över nätet. Hur ofta gör man det liksom? Men det är inte det enda. Programmet skulle kosta runt fem, sex hundra i Svenska kronor. Väl så, det tyckte jag att det var värt. Men det gick inte att betala i våra kära kronor utan jag fick välja valuta på en dropplist. Så, jag tog första bästa, jag tog £. Såklart, den nya friska valutan. Väl, när jag betalt kollade jag till mitt bankkonto. Nio hundra spänn var borta. Det är ju det deär med växelkurser och sånt. Så nu hoppas jag få en oerhörd nytta av detta mitt alldeles egna program. Det retar mig som en dålig tand. Det ligger och skaver och skaver i mitt inre. Nio hundra spänn. tänk vad mycket annat roligt man kunde gjort för de pengarna.

Nä, det där med att göra affärer är inget för mig. Intre nu när jag är snål.