Musik i livet.

Nu vet jag vad som fattas i livet. Bakgrundsmusik. Tänk vad praktiskt det skulle vara att leve med bakgrundsmusik. Gråtande violiner när man är ledsen. En rivig blues när man knatar in på krogen. Spännande, pulserande musik när man ska vara med om något farligt. Då visste man ju redan om att det skulle vara farligt så då kunde man börja förbereda sig liksom. Kanske vore det på sin plats att man själv även kunde brista ut i oanonserad sång. Som på Elvisfilmerna liksom. Man kunde stövla fram till en vacker flicka och dra av en vibrerade sång om evig kärlek och lågan i bröstet som hon väcker. Visst vore det praktskt. Lite lätt Vivaldi när man är ute och kör på landsbygden en klar, frisk höstdag i Oktober. Eller kanske lite Metallica när man försöker få barnen att sluta klättra på bokhyllan eller slänga sig i taklamporna.

JAg står för idén. Någon annan får allt ta ansvaret för den tekniska lösningen. JAg kan ju inte göra allt eller!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback