Snusmumriken
Det har köpts fel snus till vårt vackra hem. Av någon anledning har det råkats köpa lössnus. Jag kan int ehandskas med lössnus. Det kladdar, smular, fingrarna blir smutsiga, och har man väl lyckats, efter enorma problem, att forma en snusboll så sprider den sig omedelbart i hela munnen så att det enda sinnesintryck man orkar var medveten om är den skarpa snussmaken i munnen. Jag har låtit den där dosan ligga i kylskåpet ett bra tag nu, men igår när det var dags att lägga in en snus upptäckte jag att det enda snuset i hemmet var just den där dosan lössnus. Efter ett evigt kramande och formande (nä, jag skulle aldrig få för mig att försöka med att bara nypa till och lägga in en mullbänk sådär som enklare folk, som hockeystjärnor, gör) la jag in snusen på plats under läppen. Jag somnade med fanskapet under läppen. Kul. När jag vaknade ett antal timmar senare hade jag hela käften full med snus. Det var snuskorn i varje millimeter av munhålan. Som tur var klarade sig kudden men det var nog bara en tidsfråga före den hade blivit besudlad den med. Jag brukar ofta somna med snus i munnen. Men då handlar det om portionssnus och det är betydligt beskedligare mot användaren.
Jag kände mig som en gammal bonddräng där jag låg med snus i hela munnen och svarta mungipor. Det vara bara att gå upp på toaletten och spotta och fräsa tills jag hade gjort mig av med det mesta. Illamåendet fick jag brottas med en lång stund. Nästa gång jag köper snus skall etiketten läsas mycket noga. Väldigt noga.
Jag kände mig som en gammal bonddräng där jag låg med snus i hela munnen och svarta mungipor. Det vara bara att gå upp på toaletten och spotta och fräsa tills jag hade gjort mig av med det mesta. Illamåendet fick jag brottas med en lång stund. Nästa gång jag köper snus skall etiketten läsas mycket noga. Väldigt noga.
Kommentarer
Trackback