WoBWorld

Jag slänger diplomatfimpar brukar min ömma moder påpeka. Med det menar hon att min fimpar som jag slänger är väldigt långa. Jag är kort och gott slösaktig. Det är en livsinställning som passar mig. jag känner mig oftast som Kalle Anka, jagad av fodringägare. Jag har blivit jätteduktig på att ducka det där. Jag menar, bara för att telefonen ringer måste man väl inte svara eller? När ciggen tar slut köper man ju nya liksom. Men det händer att jag återupplivar en snus. Det är då när snuset är slut och jag tackar min lyckliga stjänra över att jag sä så slarvig också så att jag brukar lägga förbrukade snusar på natudksbordet. Då kan man lägga in den där förtorkade snusen och köra vidare. Inte är det charmigt kanske, men det funkar. Allt som funkar är bra. Det har jag bestämt. För man vill ju har principer liksom. Det har jag. Tillexempel går jag aldrig upp på morgonen förrän jag vaknat av mig själv. Eller, nu ljuger jag, för jag tar lite hjälp av Hulda Hustrun. Menjag har lovat att jag skall undvika väckarklockor så långt det går. Jag blev allergis mot det när jag var arbetsför och hade en anställning. Jag fick nog av klockeländer för många år sedan. Jag tror skarpt på principen att man aldrig skall göra något före det brinner i knutarna. Den årliga deklarationen skall ovilkorligen lämnas in i sista, absolut sista, stund. Man köper inte mjölk före den andra är slut. Räkningar betalas den 5 i månaden. Just det sista har gjort att Hulda Hustrun tagit över vår ekonomi. Ett tag betalade jag nästan mer i förseningsavgifter än jag tjänade. Eller, det kändes så i alla fall.

Som sagt. En sak i taget. Nu skall jag vila lite lunch. Det drar jag däremot inte ut på. MAn måste ju ha undantag som bekräftar regeln.