Dylan, a true love of mine

Ok, ok, ok, ok. Jag erkänner. Jag hade fel. Groteskt enormt, förbluffande och oåterkalleligt FEL.

Jag har i alla år känt ett svagt löje inför Bob Dylan. Denna väsande trubadur med evighetslånga, krångliga texter som inte betyder något alls. Denna man som gav de rika akademistuderande en anledning att låta håret växa så att pappa o mamma kunde bli lite lagom chockerade. Lite medelklass omstörtande liksom.

Min Hulda Hustru har däremot sagt ett antal gånger att jag nog skulle gilla Herr Dylan. Jag har vid dessa tillfällen ignorerat hennes åsikter. För jag VISSTE ju att Bob Dylab är skit. Jag som lyssnar påså mycket, olika sorters musik, visste givetvis detta.

MEn som av en händelse fick jag tillgång till Herr Dylansk samlade skivkatalog. Enligt ägaren skulle allt, eller nästan allt finnas med. Så jag började förstrött lyssna.

OK; OK; OK; JAG HADeE FEL! FEl fel fel fel fel fel fel och återigen fel.

Fasen mannen spelar ju bluse. Råp, naken, blues. Och han gör det så.... *äkl*a bra. Än har jag bara börjat upptäcka de tidigaste skivorna.  Men de är bra. Jättemycket bra. Han hör hemma jämte Sinatra, Cash, Elvis, John Lennon, Beatles (jo jag skiljer på lennon och Beatles) Rolling Stones,Kraftwerk, Acdc, Depeche Mode,  Bukka White, Memphis Slim, BB King, LeMarc, Stefan Sundström,Snoop Dog, Dean Martin, John Lee Hooker, Kent, Robbie Williams, Timbuktu, Metallica, Wreeswijk, Åkerström, Bellman Motzart, Brahms, Vivaldi och alla, alla, dessa fantastiska människor som slitit ihop underbar musik genom århundranden så att jag kan få må bra.

O jag är så glad som man är på julafton, för jag har 40 års musik från denna artist att lyssna mig i kapp på.

Tänka sig.

Nu får jag passa mig så att inte Hulda Hustrun har rätt om Lundell med. Hon påstår att jag skulle gilla hans musik, jag ryser bara jag hör namnet pådenna kopiator, tyckare och snuskgubbe. Men vem vet. Hon har haft rätt innan.

Peace!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback