Grannfesten i fredags.
Grannarna hade fest i fredags. Trevligt för dem tänkte jag för mig själv där jag satt på trappen och njöt av en Camel. De satte upp ett partytält, ställde ut två grillar, plockade fram och tillbaka med plaststolar. Det verkade vara rätt många gäster som väntades. Som sagt, trevligt för dem. Lite senare på eftermiddagen så var det full fart i sommrastan. Männskor sprang fram och tillbaka på grusgångarna, det var ett fasligt hejande hit och dit och jag tänkte för mig själv att det verkar som om flera av grannarna skall tillbringa kvällen i ett festligt sammanhang. Det var så att jag satt och lurade på om det var nått speciellt att fira denna vanliga enkla fredag.
Ännu senare började sammanhanget gåt upp för mig. Både jag, Hulda Hustrun och min äldsta son satt och filosoferade på våra vita plaststolar i trädgårdens lummighet när allt började klarna. Det var grannfest. För i våra närmaste grannars trädgård fann vi att det var folk från alla stugorna kring oss. Hela kvarteret var där. Utom vi.
Där minglade de kring med sina plastglas med vin, öl eller mineralvatten. Grillarna var på uppvärmning, det flyttades återigen stolar fram och tillbaka, vi hörde spridda skratt som vittnade om att vinet började göra sitt jobb. Så där satt vi. De enda i hela jäkla kvarteret som inte var bjudna på denna sommarstadsbaluns. Visst, av de 120 stugorna var ju de flesta inte bjudna. Men alla stugor i vårt kvarter förutom vi och de där paret som aldrig syns till var där. Kul. Jättekul. Vi kände oss både dumma och utanför så tillslut så kröp vi in i stugan med förnedringens röda färg kring våra solbrända kinder.
vad det beror på vet vi inte. kanske att vi är typ 200 år yngre än de flesta andra som har stugan kanske är en förklaring. Eller så tror alla att vi är massmördare. Nästa helg tänker jag ha grannfest. Själv. Ingen får komma. Då får de se minsann! Idag, söndag så ha ralla krypit fam ur sina skal och luften ljöd av den utlslitna frasen: "tack för senaste". Detsamma säger vi!
Ännu senare började sammanhanget gåt upp för mig. Både jag, Hulda Hustrun och min äldsta son satt och filosoferade på våra vita plaststolar i trädgårdens lummighet när allt började klarna. Det var grannfest. För i våra närmaste grannars trädgård fann vi att det var folk från alla stugorna kring oss. Hela kvarteret var där. Utom vi.
Där minglade de kring med sina plastglas med vin, öl eller mineralvatten. Grillarna var på uppvärmning, det flyttades återigen stolar fram och tillbaka, vi hörde spridda skratt som vittnade om att vinet började göra sitt jobb. Så där satt vi. De enda i hela jäkla kvarteret som inte var bjudna på denna sommarstadsbaluns. Visst, av de 120 stugorna var ju de flesta inte bjudna. Men alla stugor i vårt kvarter förutom vi och de där paret som aldrig syns till var där. Kul. Jättekul. Vi kände oss både dumma och utanför så tillslut så kröp vi in i stugan med förnedringens röda färg kring våra solbrända kinder.
vad det beror på vet vi inte. kanske att vi är typ 200 år yngre än de flesta andra som har stugan kanske är en förklaring. Eller så tror alla att vi är massmördare. Nästa helg tänker jag ha grannfest. Själv. Ingen får komma. Då får de se minsann! Idag, söndag så ha ralla krypit fam ur sina skal och luften ljöd av den utlslitna frasen: "tack för senaste". Detsamma säger vi!
Kommentarer
Trackback