Klippa gräset

Min äldsta son är 16 år i år. Det betyder att han är mitt upp i de ljuva tonåren. Det enda som syns av honom är ett stort hår. Vi vet att håret bor i min sons rum, alltså drar vi slutsatsen att det under allt de där håret finns en människa och vi har även bestämt att det troligen är äldsta sonen. Varje sommar sedan han varit 11 år så har han haft som sommarsyssla att klippa gräsmattan i stugan en gång i veckan. Detta jobb har han misskött efter bästa förmåga allt sedan dess. Tanken är ju att han skall klippa gräset före det blir så långt att små lejon kan gömma sig i det, men av någon, för mig, outgrundlig anledning lyckas han alltid dra ut på det hela så att han till slut blir tvungen att hugga sig fram med lie för att överhuvudtaget komma framåt med gräsklipparen.

Igår skjutsade Hulda Hustrun till och med ner den lilla mannen till stugan så att han skulle kunna klippa gräset. Då har det gått två veckr sedan han klippte det senast. Visserligen har han förra veckan påbörjat klippandet och tagit en bit, men den lilla biten har ju hunnit växa igen sedan dess. Sonen kom hempustandes efter några timmar och jag tänkte att det ju gick relativt smärtfritt denna gången. Döm då om min förvåning när jag kom ner till stugan idag och upptäckte att inte ett endaste lilla ynka grässtrå var klippt. Gräset vajade vackert i vinden, humlorna flög från klöverblom till klöverblom, katterna smög i den täta vegetationen och allt var så fridfullt och orört. Fram för allt orört.

Frustande av ilska åkte jag hemmåt för att läsa lusen av den lilla lögnaren. När jag konfronterade honom lade han ögonbrynen i förvånade bågar över ögonen och sade: ja just det ja, det var ju inte klart". Det var inte klart? Fan, det var ju inte ens påbörjat! Men jag måste ge mannen lite heder för jag tror att han skämdes. I alla fall lite. Tänk, jag har inget som helst minne av att jag skulle vågat missköta en syssla på samma sätt när jag var 16. Jag har bara minnen av en lång radda med perfekt utförda arbetsuppgifter.

Eller hur var det nu igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback