Klockans omärkliga tickande

Vi var på auktion i går. eller snarare så tittade vi bara in lite snabbt för att se vad som erbjöds, själva auktionen strundatde vi i eftersom vi snabbt fann att det inte riktigt var vår prisklass. Men vi hann i alla fall ta en liten sväng kring exlusiva soffor och en stackars trumpet mitt bland mattor och matrumsbord. Själva auktionen hölls i parkhallen här i Borås. Detta gjorde att jag snabbt drog in andan när vi ramlade in i lokalen. För det var där, för 20 år sedan man gick på ungdomsdisko. Jag vet inte hur många gånger jag gått omkring lite lagom slirig i den lokalen, letat efter en hjärtanskär och druckit insmugglad Brännvin Special. Den långa trappan där jag ramlade ner en gång finns kvar. Dansgolvet såg mycket mindre ut än jag mindes det, men vad gör inte det 20 år senare? Det var en konstig känsla att återvända till denna lokal där så mycket av min ungdom utspelades. Slagsmålen, dansandet, drickandet, alla ciggaretter som jag rökt där. Ibland, då och då, fann man en vacker flicka att dansa med, men mest så var det kompisgänget som stod i en stor, glad, hög och hoppade upp och ner. Märkligt vad tiden går. Nu för tiden kan jag bara hoppas att min son inte gör hälften av de misstag jag gjorde och att min dotter inte gör hälften av de misstag jag fick flickorna att göra.

Tden går och går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback