WoBWorld

En million skulle sitta bra. Två skulle passa alldeles utmärkt och tre skulle vara ack så praktisk. Jag pratar om pengar givetvis. Klingande mynt och rasslande sedlar. Det är konstigt att man aldrig kan få nog av de där betalningsmedlen. Man tycks leva i ett ständigt vakuum där kontanterna endast visar sig i form av negativa siffror, så kallad "skuld". Varje gång man betalt av en skuld så seglar en ny fram. Det kan handla om studieskuld, skuld på den nya tvn för att inte tala om den ständigt närvarande skulden på bil. Jag vet, man borde vara mer sparsam. Man borde inte köpa för pengar man inte har. Men för tusan, då skulle man ju inte ens ha en liten transistorradio hemma ju. För vem orkar vänta tills man har sparat ihop pengar nog för att köpa vad det nu är man vill köpa? Själv så har jag alltid levt efter devisen att om man har 5 kronor skall man omedelbart göra av med 7. Visserligen jagas jag ständigt av diverse fodringsägare, jag känner mig ofta som Kalle Anka, men det har funkat så här långt. Tvn står tryggt på sin plats i vardagsrummet och bilen står vackert parkerad på gården.

Pengar i sig är ju inget att sukta efter. Men sakerna man får för dem. Allt från köttbullar till silvervaser eller märkesskor. Jag vill ha mycket. Mycket vill ha mer. Ett i sig tomt liv kanske, men vad fan, hur skall man annars leva sitt liv mitt i vårt konsumtionssamhälle? Man vill ju inte sticka ut och vara annorlunda. Nä, ger du mig mer vill jag ha allt. Har jag allt vill jag ha ännu mer. Och visst är det godare med fläskfilé än med rovor?