Teater
Vi var på teater igår. Torpaspelen vid Torpa stenhus utanför Borås. Det var helt klart värt pengarna. I alla fall för mig och Hulda Hustrun, vi var så underhållna man bara kan bli. Min yngsta son, 10 år och min dotter, 13 år, var väl inte lika imponerade. Man känner sig sådär kulturell och duktig när man är på teater. Det är liksom lite; bättre än att titta på vulgär tv eller på folklig film. Man svävar liksom i en egen liten akademisk sfär. Man kan klappa sig själv på axeln och berömma den egna goda smaken. Till och med när man gått på en uteföreställning som vi var på igår. Eller hur? :-)
De få gånger jag gått på teaterföreställningar har jag haft tur. Jag har aldrig hamnat på nångon föreställning som varit tråkig. Men jag kan tänka mig att det måste vara mördande att hamna på en dålig pjäs. Man kan ju inte bara knata ut, av respekt för skådespelarna liksom. Går man på bio och ser en riktigt dålig, tråkig, film kan man ju alltid resa sig ut och ta bussen hem. Ännu lättare är det med DVD eller tv. Man stänger helt enkelt av, eller byter kanal. Men det gör sig ju inte i en teatersalong.
Men som sagt, igår blev vi så underhållna som man bara kan begära. Det är fantastiskt hur enkelt det ser ut. Rekvisitan bestod av endast några divaner och en kungatron. Man satt så att man hela tiden hade Torpa stenhus i bakgrunden och sjön glittrade i solskenet. Pjäsen i sig kittlade fantasin en hel del eftersom det hela var vävt kring, visserligen med en tunn, tunn, tråd men i alla fall, historiska personer som vi har läst om i skolan. Vasasönerna, Katarina Stenbock, som växte upp i stenhuset och visst skulle det hela kunna vara sant. Som sagt, helt klart värt tiden och pengarna.
De få gånger jag gått på teaterföreställningar har jag haft tur. Jag har aldrig hamnat på nångon föreställning som varit tråkig. Men jag kan tänka mig att det måste vara mördande att hamna på en dålig pjäs. Man kan ju inte bara knata ut, av respekt för skådespelarna liksom. Går man på bio och ser en riktigt dålig, tråkig, film kan man ju alltid resa sig ut och ta bussen hem. Ännu lättare är det med DVD eller tv. Man stänger helt enkelt av, eller byter kanal. Men det gör sig ju inte i en teatersalong.
Men som sagt, igår blev vi så underhållna som man bara kan begära. Det är fantastiskt hur enkelt det ser ut. Rekvisitan bestod av endast några divaner och en kungatron. Man satt så att man hela tiden hade Torpa stenhus i bakgrunden och sjön glittrade i solskenet. Pjäsen i sig kittlade fantasin en hel del eftersom det hela var vävt kring, visserligen med en tunn, tunn, tråd men i alla fall, historiska personer som vi har läst om i skolan. Vasasönerna, Katarina Stenbock, som växte upp i stenhuset och visst skulle det hela kunna vara sant. Som sagt, helt klart värt tiden och pengarna.
Kommentarer
Trackback