WoBWorld

Jösses, jisses och allt annat som slutar på "ses". Jag har lagt klinkers i hallen. Jag. Lagt. Klinkers. Själv. Det blev lite snett och vindt men rätt ok om man betänker att jag endast sett på tv hur man gör. Det var en massa mysterium som måste lösas. Hur fast skulle fixen vara? Hur funkar egentligen den där kakelskäraren jag fick i julklapp? Hur utjämnar man nivåskillnader? För givetvis var inte vårt golv plant och fint utan det skiljde flera milimeter i nivå. Det gör det nu med, men inte riktig på samma platser :-)

Nu skall det torka, eller bränna eller vad fasen man nu kallar det, tills i morgon när jag skall foga. Ännu ett äventyr. Men vad fasen. När jag är klar med hallen skall jag börja titta på kaklet i köket. Vi har talat länge om att kakla om eftersom det kakel vi har är fult, fult och fult.

Men vad fasen. Nu när jag nästan är expert så borde det ju inte erbjuda några problem. (Hmmmm).

Den enda mardrömmen vore nu om kakelmästaren eller vad de kan tänkas kalla sig, glider förbi för att fixa till något i våra badrum. Där det är alldeles nykaklat och fint, men gjort av en yrkesman. Man vill ju inte ha kakelfigurer som lägger sig ryggen i krok av skratt när de beskådar mina enkla, lite taffliga försök. Men som tur var har vi inte sett röken av ens den allra minsta av hantverkare. Skönt så.

Men bra blev det. Tycker jag. Kanske ändrar mig när snöslasket från skorna läger sig i pölar på golvet. Men det är långt, långt till vintern. Den dagen den sorgen.