Upptrappning

Att leva sig igenom livet när det är sommar är fan så mycket enklare än det är på vintern. Solen har nån magisk, inneboende, kraft som stärker och helar. Jag som håller på att byta mediciner mår; sådär. Men det tar liksom inte hela vägen. På något sätt så lindrar solen, himlen, fåglarna, humlorna och det växande gräset det elände som sker inom mig. Jag har lyckats få en rad sköna biverkningar. Förutom ökad ångest så känns det som att titta bakofram i en kikare, allt blir liksom långt borta och smått, allt känns lite overkligt, lite som att livet bara är en film på tv. Jag svettas. Darrar. Är torr i munnen. Ja, lite av allt som sker i min kropp när kemikalierna påbörjat sitt jobb. Och mitt i allt kommer stunder av avkoppling, verksamhetslust, lycka. Men bara ibland. Som när man föröker ställe in en kanal på tv, när bruset kommer och går. Det skall väl vara så här i början när man petar i sig SSRI preparat. Det brukar bli lite såhär när jag trappar upp, ner eller ut saker.

Men som sagt. Solen och himlen lindrar lite av eländet. Det är bara att kämpa sig igenom så kanske det blir något bra av det hela. Och i kväll är det fotboll. Bara en sån sak.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback