Dagens äventyr
Ser man på , jag har varit ute idag. Åkte ner till stugan för att stänga av elen. Vi satte på elen och elementen för några veckor sedan eftersom vi planerade att tillbringa en kall vinterdag framför brasan i stugan. Av det blev det intet, men elen och värmen var på och stod och tickade pengar. Så i dag fick jag ätnligen tummen ur.
Man märker att det är vårtime, alla vägar och gräsmattor var som leråkrar. Man fick skutta så glatt mellan vattenpölarna. Att de håller på att bygga den där born vid badplatsen gör ju inget bättre, med alla tunga maskiner och fordon som kör sönder gräsmattan. jag hade tagit med mig kameran eftersom jag tänkt dolumentera lite av byggandet, men såklart tog batterierna slut så fort jag tryckte på on-knappen.
Idag bestämde jag mig för att inte gilla bron. Det går fram och tillbaka det där. Ibland känns det helt ok, kan vara bra att få en bro över viskan där. Andra gågner, som idag hatar jag tanken på att min barndoms badplats blir förstörd i samband med brobygget. Ibaln är så jag konservativ att jag får påven att verka radikal. Så, som sagt, idag gillar jag inte bygget. Men det ändara väl sig.
Såklart blev jag både jättetrött och panikhungrig när jag väl kämpat mig fram genom lervällingen till stugan. Bara tanken på att ta mig hem på tom mage var oerhört tröttande. Jag letade igenom skafferiet i stugan men fann inget jag vågade äta av. Så på vägen hem kände jag mig som Napoleons soldater måste känt sig i kriget mot Ryssland. Hungrig, trött och helt slut.
Fast det ordnade sig när jag väl kom hem och kunde duka fram en massa gott, bla min favorit, risgrynsgröt. Men tröttheten stannade kvar, så jag skall nog göra pinan kort med att gå o lägga mig. Det är ju en dag i morgon oxå.
Man märker att det är vårtime, alla vägar och gräsmattor var som leråkrar. Man fick skutta så glatt mellan vattenpölarna. Att de håller på att bygga den där born vid badplatsen gör ju inget bättre, med alla tunga maskiner och fordon som kör sönder gräsmattan. jag hade tagit med mig kameran eftersom jag tänkt dolumentera lite av byggandet, men såklart tog batterierna slut så fort jag tryckte på on-knappen.
Idag bestämde jag mig för att inte gilla bron. Det går fram och tillbaka det där. Ibland känns det helt ok, kan vara bra att få en bro över viskan där. Andra gågner, som idag hatar jag tanken på att min barndoms badplats blir förstörd i samband med brobygget. Ibaln är så jag konservativ att jag får påven att verka radikal. Så, som sagt, idag gillar jag inte bygget. Men det ändara väl sig.
Såklart blev jag både jättetrött och panikhungrig när jag väl kämpat mig fram genom lervällingen till stugan. Bara tanken på att ta mig hem på tom mage var oerhört tröttande. Jag letade igenom skafferiet i stugan men fann inget jag vågade äta av. Så på vägen hem kände jag mig som Napoleons soldater måste känt sig i kriget mot Ryssland. Hungrig, trött och helt slut.
Fast det ordnade sig när jag väl kom hem och kunde duka fram en massa gott, bla min favorit, risgrynsgröt. Men tröttheten stannade kvar, så jag skall nog göra pinan kort med att gå o lägga mig. Det är ju en dag i morgon oxå.
Kommentarer
Trackback