Dagens ungdom
Tänk den som vore unge igen. Eller yngre kanske jag skall säga, fäör jag är ju inte så lastgammal än. Vid 35 på det 36:e kommer man in på krogen, får handla på systemet och rösta men man slipper rynkor, gnisslande leder och kärlkramp. Men ändå. Jag har en son som fyller 16 i år. Han kan göra praktiskt taget vad han vill. Tycker han alltså. För han är ju stor nu. Han vet allt, kan allt, har sett allt och har alltid rätt. Tycker som sagt han alltså. Hans skolgång är minst saft lite knackig. Men kring detta har han endast en sak att säga. "jag vet vad jag gör". Och när hans ömma moder eller jag försöker påpeka att vi tjatar för att vi bryr oss svarar han "sluta bry dig"
Tänk vad lätt det måste vara. Jag har inga minnen överhuvudtaget att jag var sådan i hans ålder. Fast min ömma moder säger annat. Men hon är ju gammal och gaggig och rör säkert ihop minnesbilderna. Jag har klara minnen hur jag i min ungdom var väluppfostrad, vänlig och respektfullt gentemot äldre personer och allmänt välartad. Jag ansade mitt hår och skötte rakningen av mitt då lite bristfälliga ansiktsbehåring. Inget långhårigt moppefjuniigt på mig alltså.
på den tiden fick man gå till skolan även när snön var meterhög och det regnade järnspikar. Mina betyg var alltid på topp och jag hade en klar bild av vad jag skulle bli när jag växte upp. En plan som jag givetvis följt hela mitt vuxna liv och det med framgång. Min ärade son däremot ger intryck av att ta dagen som den kommer. Och ibland, när han försovit sig, tar han dagen som den kom. Långhårig och dan sitter han som en liten hårboll på sin stol i sitt rum och låtsas var upptagen med viktiga saker som sitt band, skriva musik till sitt band och leta sångare till sitt band. Det är väl det han gör. När han inte sover alltså.
Det är så konstigt för äldsta dottern som går i en parallellklass tar allt som oftast med sig böcker hem för att läsa på diverse läxor och inför prov. Min käre son tittar bara i böcker med tabulatur till olika skabrösa populärmusinorkestrar eller om det finns bilder på kolorerade snygga damer att titta på.
Ja ja, det känns bra för jag får ju en tät och bra kontakt med mannens lärare eftersom de titt som tätt ringer hem och undrar vart karlen är. Det händer ju aldrig med äldsta dottern. Man får vara tacksam för det lilla.
Tänk vad lätt det måste vara. Jag har inga minnen överhuvudtaget att jag var sådan i hans ålder. Fast min ömma moder säger annat. Men hon är ju gammal och gaggig och rör säkert ihop minnesbilderna. Jag har klara minnen hur jag i min ungdom var väluppfostrad, vänlig och respektfullt gentemot äldre personer och allmänt välartad. Jag ansade mitt hår och skötte rakningen av mitt då lite bristfälliga ansiktsbehåring. Inget långhårigt moppefjuniigt på mig alltså.
på den tiden fick man gå till skolan även när snön var meterhög och det regnade järnspikar. Mina betyg var alltid på topp och jag hade en klar bild av vad jag skulle bli när jag växte upp. En plan som jag givetvis följt hela mitt vuxna liv och det med framgång. Min ärade son däremot ger intryck av att ta dagen som den kommer. Och ibland, när han försovit sig, tar han dagen som den kom. Långhårig och dan sitter han som en liten hårboll på sin stol i sitt rum och låtsas var upptagen med viktiga saker som sitt band, skriva musik till sitt band och leta sångare till sitt band. Det är väl det han gör. När han inte sover alltså.
Det är så konstigt för äldsta dottern som går i en parallellklass tar allt som oftast med sig böcker hem för att läsa på diverse läxor och inför prov. Min käre son tittar bara i böcker med tabulatur till olika skabrösa populärmusinorkestrar eller om det finns bilder på kolorerade snygga damer att titta på.
Ja ja, det känns bra för jag får ju en tät och bra kontakt med mannens lärare eftersom de titt som tätt ringer hem och undrar vart karlen är. Det händer ju aldrig med äldsta dottern. Man får vara tacksam för det lilla.
Kommentarer
Trackback