WoBWorld

Alla skriver om det, pratar om det jublar åt det. Världen snurrat runt Borås. Borås rules. Jag var där. Visserligen var jag tvungen att sätta mig ner på ståplatsen i ca 20 minuter nån minut in på matchen, annars had jag nog svimmat, så nervös var jag. Min panikångest parat med nervositet gjorde att jag fick sitta och andas i fyrkant. Men sen såg jag hela matchen, jag såg hur guldet fanns precis inom räckhåll. Jag skrek, sjöng, jublade allt som minuterna gick. När slutsignalen gick så var jag en del av en väldig masspsykos tillsammans med 17000 andra med klappande hjärtan.

Arenan var center för universum, allt handlade om de männiksor som förenats med enda mål i sikte. Att Borås fick Guldet, SM Guldet efter 45 års väntan. Spelarna ville aldirg lämna planen. De sprang ärevarv efter ärevarv på planen. Fyrverkerier briserade, guldkonfetti sprakade. Allt var lycka, lycka, lycka. Problem fann inte, bara möjligheter.

Sedan åkte hela staden kändes det som ner till Stora Torget där spelarna hyllades än en gång. Bollar sparkades ut bland publiken och Hulda Hustrun lade vantarna på en guldboll. Nu sitter jag hemma och föröker smälta det hela.